Inte utan min Dotter

Det blev inte en jättelång sväng. En knapp timme, men det är ju bättre än inget! De flesta vägarna här är ju bara is, så det går ju knappt att komma fram. Dock höll jag mig på benen och var inte ens nära att ramla en endaste gång! Iofs gick jag tittade ner i backen för det mesta, för att vara säker på att jag inte satte foten på en sån där livsfarlig isfläck. Julia satt lugnt i vagnen och tittade sig omkring. Till en början vägrade hon ha händerna under filten (vantar funkar inte, de flyger av!), vilket jag gärna ville att hon skulle ha. Till slut fick jag bäddat ner dem, fastsnurrade i filten och nertryckta under åkpåsen, så hon inte kunde få upp dem. Hon blev lite ilsken, men ansåg sig snart besegrad och njöt istället av det härliga solskenet och den friska luften!