13 februari 2011 - Seg dag
Jag har ju varit tämligen seg hela dagen. Inte bakis direkt, men inte i full funktion. Kände mig som en åldring när jag skulle bort till butiken för att handla lite till lunch. Gick typ i -10km/h och stannade gång på gång för att leta efter isfria fläckar där jag säkert kunde sätta ner mina fötter. Vanligtvis brukar jag vara lite mer risktagande och inte så rädd för att halka, men idag kändes det inte som om mina reflexer var med, och om jag skulle råka vurpa så skulle det sluta med en ambulansresa till akuten med ett flertal brutna ben och en näve full med utslagna tänder. Och det hade jag ingen alls lust med...
Julia har som tur vad bara varit på goshumör och generöst delat ut ordentligt hårda kramar. Tror jag alltid kommer bli lika glad och varm i kroppen av hennes kramar. Jag vill liksom inte släppa taget! Ibland släpper hon taget, tittar mig undrande i ögonen och klappar mig lite på kinden. Ibland får jag en puss på det också! Det bästa som finns! Hon är det bästa som finns!
Det har alltså känts som en riktigt söndag. Som en sån där söndag när man var tonåring och fortfarande gick i skolan, och det största bekymren man hade var vad man skulle ha på sig, killar och skolarbeten. Man fattade ju inte hur bra man hade det... :p Inte för att jag skulle byta ut det jag har nu mot det. Inte för allt i världen!
På tisdag har Julia tid hos kirurgen. Ska bli intressant att se vad de har att säga om bråcket den här gången. Förmodligen inget annorlunda från vad de sa förra året. Personligen tycker jag inte att det har förändrats någonting alls sen hon föddes. Hon slappnar ju av mer nu, och gråter inte som hon gjorde då, och då ser det ju mindre ut. Men det kan fortfarande växa till sig så jag är orolig att det ska spricka, precis som när hon var alldeles nykläckt!
Nej, nu ska jag vänta ut kvällen och in natten!
Godnatt
Julia har som tur vad bara varit på goshumör och generöst delat ut ordentligt hårda kramar. Tror jag alltid kommer bli lika glad och varm i kroppen av hennes kramar. Jag vill liksom inte släppa taget! Ibland släpper hon taget, tittar mig undrande i ögonen och klappar mig lite på kinden. Ibland får jag en puss på det också! Det bästa som finns! Hon är det bästa som finns!
Det har alltså känts som en riktigt söndag. Som en sån där söndag när man var tonåring och fortfarande gick i skolan, och det största bekymren man hade var vad man skulle ha på sig, killar och skolarbeten. Man fattade ju inte hur bra man hade det... :p Inte för att jag skulle byta ut det jag har nu mot det. Inte för allt i världen!
På tisdag har Julia tid hos kirurgen. Ska bli intressant att se vad de har att säga om bråcket den här gången. Förmodligen inget annorlunda från vad de sa förra året. Personligen tycker jag inte att det har förändrats någonting alls sen hon föddes. Hon slappnar ju av mer nu, och gråter inte som hon gjorde då, och då ser det ju mindre ut. Men det kan fortfarande växa till sig så jag är orolig att det ska spricka, precis som när hon var alldeles nykläckt!
Nej, nu ska jag vänta ut kvällen och in natten!
Godnatt
Kommentarer
Trackback
