Inte utan min Dotter

Julia och jag tog oss faktiskt en promenad ner till affären innan, trots att det blåste så trädrötterna nästan slets ur marken. Jag skulle köpa röd saft till Julia, eftersom hon har hostat under gårdagen och natten. Det är ju lika bra som hostmedicin i den åldern, förutsatt att det är sött då. Det var ju medvind i stort sätt hela vägen ner, så det gick ju rätt smidigt. Hade lite ångest inför hemvägen bara. Julia brukar få panik när det blåser mot henne, särskilt när hon sitter i vagnen. Det blir typ rundgång, luften går ju inte ut! Men det gick faktiskt bra! Jag hade sufletten nerfälld så det liksom blåste över henne istället.
Vägen bredvid skolan är ju så fruktansvärt tråkig att gå, och i motvind är den så himla monotom så man typ svimmar av tristess, så jag bestämde mig för att ta backarna upp i stället. Det var ju medvind där med, ch backarna är rätt branta så det kändes ju att jag släpade upp typ 20kg (Julia+barnvagn) för dem. Om jag släppte vagnen i nerförsbacken stod den helt stilla, nästan så den rullade upp. Då är det starka vindar! Sedan tog jag trapporna upp, och drog upp henne för dem också, så fick mig ett litet träningspass. Var rätt skönt faktiskt! Jag trodde jag skulle vara tröttare, men kände mig nästan oövervinnerlig, och ställde mig och diska när jag kom hem, bara för att laga mat tills Andreas kom hem.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska se om jag kan få pumpat däcken i min cykel och trampa ner för att köpa lite fredagsgodis. Har inte bestämt mig än! Vet inte vad som är starkast, latheten eller godisbegäret! Hmm...låter er veta när jag själv gör det :)