Inte utan min Dotter

Jag känner mig ensam! Haha, ne det är inte så farligt. Känner mig lite ynklig när huset börjat föra konstigt oväsen utan någon direkt anledning. Ingen som jag kan se i alla fall. Är fruktansvärt tacksam för Lilo, att hon är här inne med mig. Även om hon gärna vill gå ut nu - men det kan hon FETGLÖMMA! Haha, jag är så feg så det är synd om mig. Bor i ett gammalt trähus precis vid havet - klart som kattpiss i vällingen att det knarrar och har sig. Men det läskiga var när jag för en stund sen gick ut i hallen för att tända lampan där. Strömbrytaren är placerad precis bredvid ytterdörren och när jag gick fram så  - BANK - på dörren. Eller inte bank. Det lät mer som att någon ryckte tag i den utifrån, men eftersom den är låst - såklart! - så gick den inte upp. När jag vågade röra mig igen sprang jag in och satt mig i soffan igen, där det redan var tänt. Sedan gick jag in i köket och tände upp alla lampor där så det inte var så mörkt i hallen. Då kunde jag tända den lampan också. Så nu är det lysande dagsljus på undervåningen. Men jag är nog inte lika rädd som jag låter. Är lite obehagligt när det händer bara, och jag har ju som sagt Lilo att hålla mig i handen om det blir läskigt. Och hade det varit något hade hon ju märkt det långt, långt innan mig. Och hon är ju kolugn! Älskade kattskräll!