9 september 2010 - Error, error: Overload! Del 1
Nu är det mycket här. Känns som mitt huvud är överfyllt och jag förväntar mig att min hjärnsubstans ska rinna ur näsan efter den kraftiga explotionen som i vilken sekund som helst kommer att ske. Men det är, som sagt, bara som det känns. Lär ju inte hända på riktigt, och tur är väl det! På bara två dagar har det hänt mer än vad det gjort ungefär sen Julia föddes!
Igår var vi först på migrationsverket för den obligatoriska intervjun. Vi skulle vara där nio på morgonen och vi gick upp halv sju för att med säkerthet hinna. Vi kom iväg innan åtta och var såklart framme kanske 40 minuter innan det var dags. Vi satt i väntsalen och käkade Snickers och drack juice eftersom vi inte fått i oss något annat än kaffe till frukost. Till slut kom handläggaren ut och ropade in J, och sen började väntan som jag inte hade förväntat mig. I en och en halv timma satt jag utanför med Julia och väntade. Jag började bli otålig efter ca 40 minuter, men det gick, underligt nog, ingen nöd på Julia och under hela tiden var hon lugn och glad. När de till slut kom ut var det min tur att komma in på förhör. Jag behövde inte sitta lika länge, men ca. 40 minuter var alldeles tillräckligt och jag var helt utmattad när det var klart.
Vi måste dock lämna in ett personbevis för J från Brasilien, vilket kan ta en månad efter att det lagts på lådan. J ringde igår för att be dem skicka ett, men det kunde de inte av någon oförklarig anledning. Någon i hans familj måste hämta ut det och sedan skicka det till oss och för att de ska kunna ha råd med detta måste vi skicka pengar till dem först. Vi får ringa det brasilianska konsulatet och se om de kan hjälpa oss, annars får vi ringa MV och berätta som det är. Vi kan faktiskt inte trolla...!
Men dagens värsta var ju när vi kom hem. J skulle ringa sin mamma för att fråga var han skulle få tag på det här pappret, och då berättade hon att hans lille systerson, Nicholas 4 år, hade dött dagen innan. Tydligen hade han någon infektion i kroppen efter TBCvaccin (som vi ska ge Julia snart....) och läkaren hade gett honom fel medicin. Fruktansvärt hemskt, så vi var lite nedstämda..
Alltid i våra hjärtan.
Igår var vi först på migrationsverket för den obligatoriska intervjun. Vi skulle vara där nio på morgonen och vi gick upp halv sju för att med säkerthet hinna. Vi kom iväg innan åtta och var såklart framme kanske 40 minuter innan det var dags. Vi satt i väntsalen och käkade Snickers och drack juice eftersom vi inte fått i oss något annat än kaffe till frukost. Till slut kom handläggaren ut och ropade in J, och sen började väntan som jag inte hade förväntat mig. I en och en halv timma satt jag utanför med Julia och väntade. Jag började bli otålig efter ca 40 minuter, men det gick, underligt nog, ingen nöd på Julia och under hela tiden var hon lugn och glad. När de till slut kom ut var det min tur att komma in på förhör. Jag behövde inte sitta lika länge, men ca. 40 minuter var alldeles tillräckligt och jag var helt utmattad när det var klart.
Vi måste dock lämna in ett personbevis för J från Brasilien, vilket kan ta en månad efter att det lagts på lådan. J ringde igår för att be dem skicka ett, men det kunde de inte av någon oförklarig anledning. Någon i hans familj måste hämta ut det och sedan skicka det till oss och för att de ska kunna ha råd med detta måste vi skicka pengar till dem först. Vi får ringa det brasilianska konsulatet och se om de kan hjälpa oss, annars får vi ringa MV och berätta som det är. Vi kan faktiskt inte trolla...!
Men dagens värsta var ju när vi kom hem. J skulle ringa sin mamma för att fråga var han skulle få tag på det här pappret, och då berättade hon att hans lille systerson, Nicholas 4 år, hade dött dagen innan. Tydligen hade han någon infektion i kroppen efter TBCvaccin (som vi ska ge Julia snart....) och läkaren hade gett honom fel medicin. Fruktansvärt hemskt, så vi var lite nedstämda..
Alltid i våra hjärtan.
Kommentarer
Trackback
