Inte utan min Dotter

21 september 2010 - Ingen kock

Jag är verkligen ingen höjdare på att laga mat. Vissa (lätta) maträtter är jag grymt duktig på, men jag är glad för att varken min pojkvän eller dotter är kräsna av sig! Jag är väl den som är mest kräsen i den här familjen. Ibland känner jag mig rätt usel när jag misslyckas i köket (Förra sommaren började gråta för att jag inte lyckades få till couscousen. Dock var det första gången jag gjorde det själv och jag var gravid...). Idag bestämde jag mig för att göra hemmarullade köttbullar med potatis. Inte så avancerat liksom! Medan potatisen kokade började jag rullar köttbullarna, som blev jättefina - tills de hamnade i stekpannan, och förvandlades till någon sorts köttröra! Då ändrade jag mig och tyckte att det var lättare med pannbiff. Mellan matbytet fick jag byta stekpanna, då jag använde den jag fått efter farmor. Hon trodde inte riktigt på att diska ur stekpannor så allt man lägger i den bränner fast.
Eftersom den andra stekpannan var mindre än den första fick jag även byta platta och ställa potatisen på köttbullarna/pannbiffarnas plats och vice versa. Tyvärr så glömde jag sänka värmen på pannbiffarna och höja på potatisarna, så efter ett tag slutade potatisen koka och pannbiffarna blev svarta och hårda på utsidan och helt ostekta på insidan. Som tur var hann jag återgärda mitt misstag innan all köttfärs hade gått åt, så det som blev ätbart räckte - och blev över - till Julia och mig själv. Jag mixade ihop allt som Julia skulle äta i stavmixern som jag fick från Andreas när han var och hälsade på i lördags. Det såg väldigt osmakligt ut, men Julia verkade tycka det var det godaste hon någonsin ätit. Fick stående (sittande) ovationer (applåder) vid var och varannan tugga. Och huvudsaken är ju att hon äter!