Inte utan min Dotter

20 september 2010 - Helt åt fanders...

Igår hade jag verkligen världens sämsta dag! Har inte känt mig så kass på länge och låg uppriktigt sagt mest bara grät i sängen. Jag försöker hålla huvudet högt och se framåt, men vissa dagar kommer då jag inte kan se ljuset i tunneln. När det kännssom om jag aldrig kommer bli självständig och oberoende. Att jag alltid kommer få leva på pappa och Andreas. Det kan ju låta underbart skönt att inte behöva göra särskilt mycket, utan bara få pengar sådär av familjen. Men det är inte ett dugg roligt eller skönt! Det är skitjobbigt att man som "vuxen" och förälder inte kan ta hand om varken sig själv eller sitt barn utan att behöva hjälp utifrån. Jag är väl medveten om att jag försatte mig i situationen själv, och jag försöker ta hand om allt så gott jag kan. Och varken bror eller far har någonsin sagt något, förutom att de vill hjälpa. Ringer jag inte när det kniper så blir de bara arga. Dessutom vet jag att mycket kommer lösas när J fått sitt uppehållstillstånd och få börja jobba. Han har minst 1 jobb som bara ligger och väntar på honom där han kommer få helt okej lön, men, som sagt, han måste ju få tillstånd att jobba här först.
Igår kändes det som om det aldrig kommer bli bättre! Jag blir så rädd att inte kunna ge Julia ekonomisk trygghet när hon växer upp. Att jag aldrig kommer kunna göra något kul med henne, och för henne, bara för att pengarna inte räcker till osv. Det är ligger ofta och trycker så mycket på mig att jag ibland inte ens kan njuta ordentligt av den underbara lilla flickan jag har här hemma. Som inte alls bryr sig om vad mamma köper och ger henne. Som älskar mest i hela världen när jag sätter mig på golvet och busar med henne eller när hon får sitta i knät och gosa innan hon somnar. Och jag har hur mycket bus och kärlek som helst att ge till henne! Och det är det enda hon kräver.

Men jag tog mig upp och gick till röstningslokalen i alla fall. Mest för att göra det enda jag kan för att förhindra det som tydligen inte gick: Att SD skulle få plats i riksdagen. Jag trodde aldrig i mitt liv att det skulle ske. Att de svenska medborgarna skulle rösta fram ett främlingsfientligt parti som mycket väl kommer att kunna vara orsaken till att, inte bara min, men andra familjer splittras då ena halvan bor här och den andra...någonannanstans. Om detta skiter sig nu, om J inte skulle få sitt uppehållstillsstånd nu och tvingas åka tillbaka till Brasilien, vad händer då? Kommer jag behöva flytta dit med Julia för att hon ska få växa upp med båda sina föräldrar och riskera bådas våran hälsa och att jag aldrig kommer få träffa min egen familj igen? Jag vet inte. Jag vet inte alls vad som kommer ske...

Den bodyn känner jag igen :D

Den har hängt med ett tag och funkar fortfarande, som du ser! :) Bra kläder som växer med! :D