18 september 2010 - Tittut
Det är ofta jag sitter och tänker tillbaka på när Julia föddes. Det var verkligen en så häftig upplevelse, även om jag inte minns så jättemycket utav det. Jag kom idag att tänka på när de berättade för mig att jag var helt vidgad och att det var dags att börja krysta. Jag blev så otroligt glad och lättad när jag fick detta besked! Dels för att det var det enda jag velat göra i ca. 5 timmar, och dels för att det betydde att jag snart skulle få träffa den lilla främlingen som jag redan älskade så mycket (Julia, såklart). Snart skulle bebisen vara här, ute hos oss och jag skulle bli belönad för alla graviditetskrämpor och värkar osv. I ca. 35 veckor (sen vi fick veta att vi var gravida) hade vi gått och väntat och längtat på den stunden vi fick hålla får knodd i våra famnar. ...sen blinkade vi, och där var hon! Sen blinkade vi igen, och nu kryper hon runt här hemma och är bara ett kvartal ifrån att fylla ett år. Var tog tiden vägen? 
Julia "In action".
