Inte utan min Dotter

11 september 2010 - Suger åt mig

Efter farmors begravning har jag fått komplimanger från många håll. Eller, Julia ha fått komplimanger! Både pappa och Britt har berättat för mig hur folk var fascinerade av att hon var så duktig och, framför allt, tolerant under fikat efteråt. Och jag kan inte säga emot, jag var riktigt imponerad av henne. Hon var inte ett dugg gnällig och gick med på allt. Hon bollades runt mellan folk hon kände och vissa hon adrig hade träffat innan och även om varken J eller jag var i närheten, så gick det jättebra. Jag som var lite nervös innan eftersom hon är så himla mammig nu för tiden. Jag trodde hon skulle känna sig otrygg bland så mycket nytt folk, men hon verkade mest älska all uppmärksamhet som hon fick. Den som släpade runt på henne mest måste ha varit Annelie. De verkade tycka jättemycket om varandra och Julia låg gott i Annelies knä när hon väl satt ner. Annars blev hon medsläpad och uppvisad. Så fina flickor är dem!