9 maj 2010 - En riktig morfar.
Jag kände aldrig min morfar direkt. Inte min mormor heller, hon hade altzheimers och året jag föddes var året den slog till ordentligt. Hon visste inte vem någon förutom min morfar och Andraes var. Min morfar var en läskig och sträng gubbe, tyckte jag. Var alltid lite rädd för honom och vågade inte riktigt prata med honom ensam. Han var så mörk, näst intill svarta ögon och håret hade inte en skymt av grått i sig, trots att han var närmare 90 år när han dog. Jag är väldigt glad att Julia har sin morfar i behåll i alla fall. Jag har aldrig sett honom som något annat än "pappa", av förklariga själ. Det var nästan konstigare för mig att tänka på pappa som morfar än som mg själv som mamma när Julia föddes. Men på dopet tog Madde en bild på honom när han satt i en fotölj med Julia i knäet och han är verkligen en riktig morfar!
Så fina :)
Kommentarer
Trackback
