18 maj 2010 - Graviditetsvrak och sunkmorsa
Som Jossan sa till mig när jag var gravid, "Bara för att man får barn betydet inte att man behöver bli sunkig", och jag kan inte hålla med mer. Orden som går runt är ungefär att när man är gravid så får man möla i sig absolut allt man känner för och i vilken mängd man vill och när bebisen har kommit behöver man inte längre bry sig om hur man ser ut. Varför ska man utnyttja sin graviditet för att få äta massa skit? Jag menar inte att man ska hålla igen eller banta men man måste faktiskt inte överdriva för sen kommer man bara sitta och klaga på hur många extrakilon man lagt på sig under graviditeten. Jag tycker absolut att man kan ta en extra bit tårta om det bjuds, MEN man behöver inte äta upp halva tårtan och sen skylla på att man "äter för två". Bebisen behöver verkligen inte så mycket socker. Det kan leda till graviditetesdiabetes som kan vara direkt farligt. Äta med måtta säger man ju!
Och varför ska man sluta ta hand om sig själv bara för att man fått barn? Kanske man inte lägger ner samma tid som man gjorde förr, men att borsta håret och ta på sig kläder som inte råkar ha bebiskräk överallt tar inte så lång tid. Den första tiden med Julia var jag sunkmorsan med fett, stripigt hår och trasiga kläder som jag täckte över med morgonrocken. Men sen gick jag sällan utanför dörren pga den hemska kylan som var då. Om vi, mot förmodan, skulle gå någonstans så satte jag upp håret i en tofs och drog på mig ett par jeans. Mer än så behöver det inte vara för att skillnaden mellan sunkmorsa till nybliven morsa ska synas långa vägar!
Men jag kan faktiskt bara tycka utifrån mina egna erfarenheter. Nu råkade det vara så att jag inte hade någon som helst aptit under graviditeten och inte kände att jag ville vräka i mig massor. Jag ska erkänna att det hände och att jag faktiskt körde med ursäkten "Jag äter för två" eller "Bebisen vill ha...".
Sen har jag ju fått världens lugnaste och mest toleranta bebis som klarar av att jag inte finns inom synhåll 24/7. Dessutom får jag sova lika mycket under nätterna nu som jag gjorde då jag gick på gymnasiet och jobbade. Om inte mer, till och med. Om jag någongång får en kolikbebis som gallskriker non-stop från kväll till morgon skulle nog också jag tycka att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Man jag hade ändå bytt ut de uttänjda mysbyxor mot ett par mindre slitna eller, till och med, ett par jeans om jag skulle längre än till affären!
Jag vet inte hur jag kom och tänka på det här..var inte alls det jag hade tänkt skriva om från början :p
