15 maj 2010 - Promenixat en sväng
Min favoritbror i hela världen satte över lite penger till mig, eftersom mitt konto var på noll, så jag kunde köpte lite gott till kvällen. Så jag placerade Julia i sin vagn, vilken hon älskar att ligga i, och gav mig av. Jag blev chockad av hur varmt det var ute. Det är grått, men väldigt varmt, så nu förväntar jag mig åska till natten. Julias första åska, i så fall. Jag är livrädd för åskan, så det blir ju en utmaning om det nu skulle vara så.
Jag bestämde mig i alla fall för att ta vagnen till torget, och eventuellt promenera hem. Köpte hem godis och coca cola och hyrde 3 (svenska) filmer. Har upptäckt att jag faktiskt tycker om svensk film. Särskilt som jag inte har sett det på så himla länge.
Trots att coca colan låg under Julia i korgen och lockade mig, bestämde jag mig för att promenera hem. Julia hade somnat medan jag tittade runt bland alla filmer. Ville inte behöva väcka henne så snart som jag skulle om vi åker vagnen hem och dessutom kan det ju vara bra för henne att få sova ute en stund. Önskar så mycket att vi hade hiss här. Då hade jag kunnat få med vagnen upp så hon kunde stå på ballkongen och sova. Men icke!
Halvägs hemma mötte jag en familj som stod runt en ihopfälld barnvagn. En av kvinnorna stannade mig och frågade om jag kunde hjälpa dem. Dem visste nämligen inte hur de skulle fälla upp vagnen då den var alldeles ny. Jag hade svårt att tro att jag skulle kunna vara till så stor hjälp, men bestämde mig för att ge det ett försök. Jag satte mig på huk och inspekterade vagnen. Jag vände den upp och ner, bak och fram men kunde för allt i världen inte förstå hur den skulle fällas upp. Jag fattade ju att det skulle finnas någon spärr nånstans, men jag ingen knapp jag tryckte på var rätt. Till slut frågade jag om de inte hade instruktioner till vagnen. Det hade dem, och jag tog pappret och började även vrida och vända på det. Till slut fattade jag vart spärren fanns (bakom ett av de främre hjulen). På något sätt skulle man trycka loss den, men det var lättare sagt än gjort. Både familjefadern och jag drog och tryckte utan framgång. Till slut ställde jag mig upp och tryckte med hela min kroppstyngd på den och då lossade den och vi kunde lätt fälla upp vagnen. Familjen bugade och tackade mig så mycket för hjälpen. Jag måste medge att jag kände mig rätt nöjd med mig själv när jag gick där ifrån. Skam den som ger sig!
Jag bestämde mig i alla fall för att ta vagnen till torget, och eventuellt promenera hem. Köpte hem godis och coca cola och hyrde 3 (svenska) filmer. Har upptäckt att jag faktiskt tycker om svensk film. Särskilt som jag inte har sett det på så himla länge.
Trots att coca colan låg under Julia i korgen och lockade mig, bestämde jag mig för att promenera hem. Julia hade somnat medan jag tittade runt bland alla filmer. Ville inte behöva väcka henne så snart som jag skulle om vi åker vagnen hem och dessutom kan det ju vara bra för henne att få sova ute en stund. Önskar så mycket att vi hade hiss här. Då hade jag kunnat få med vagnen upp så hon kunde stå på ballkongen och sova. Men icke!
Halvägs hemma mötte jag en familj som stod runt en ihopfälld barnvagn. En av kvinnorna stannade mig och frågade om jag kunde hjälpa dem. Dem visste nämligen inte hur de skulle fälla upp vagnen då den var alldeles ny. Jag hade svårt att tro att jag skulle kunna vara till så stor hjälp, men bestämde mig för att ge det ett försök. Jag satte mig på huk och inspekterade vagnen. Jag vände den upp och ner, bak och fram men kunde för allt i världen inte förstå hur den skulle fällas upp. Jag fattade ju att det skulle finnas någon spärr nånstans, men jag ingen knapp jag tryckte på var rätt. Till slut frågade jag om de inte hade instruktioner till vagnen. Det hade dem, och jag tog pappret och började även vrida och vända på det. Till slut fattade jag vart spärren fanns (bakom ett av de främre hjulen). På något sätt skulle man trycka loss den, men det var lättare sagt än gjort. Både familjefadern och jag drog och tryckte utan framgång. Till slut ställde jag mig upp och tryckte med hela min kroppstyngd på den och då lossade den och vi kunde lätt fälla upp vagnen. Familjen bugade och tackade mig så mycket för hjälpen. Jag måste medge att jag kände mig rätt nöjd med mig själv när jag gick där ifrån. Skam den som ger sig!
Kommentarer
Trackback
