27 mars 2010 - Nice...
Johnny och jag var och hyrde filmer igår samtidigt som vi handlade hem mat till middagen. Man får hyra 3 filmer i en vecka för 29:-. Helt överkomligt pris. Igår hyrde vi "Hulken" (fast den såg jag inte på), "Taken" och "Never back down". Dessutom tittade vi på "Red eye" som gick på kanal 5 klockan 22:00. Jag trör aldrig att jag sett tre nya filmer på en och samma dag och alla var riktigt bra! "Taken" och "Red eye" tyckte jag särskilt mycket om. De var precis sådana som man vill att en film med stämpeln thriller ska vara och jag höll på att hoppa ur kläderna av upphetsning när upplösningen var nära! Helt klart sevärda för de som inte redan sett dem. En annan är ju lite sent ute. Men om ni är sugna på lite filmmys så rekomenderar jag starkt de här två filmerna!
Jag hade en otäck mardröm inatt. Minns inte så mycket av den, men det jag minns tror jag helt säkert har med en av filmerna att göra. Jag drömde att jag hade Julia i babysittern och själv satt jag i soffan, som vilken dag som helst. Dock så blev jag törstig och skulle gå till köket för att ta mig ett glas vatten, och när jag kommer tillbaka så är hon borta. Det är det jag minns, men jag hoppas att jag hittade henne. Ny ligger hon i alla fall och sover i sin säng...hoppas jag. Kanske borde gå och titta efter...! *paranoid*
Idag blir det förmodlingen ett besök till min stackars farmor som ligger på sjukhus och är jättesjuk. Så sjuk att hon aldrig kommer bli frisk igen. Hennes njure/lever (nåt av det, jag är osäker) har lagt av och hjärtat är jättesvagt. Läkaren har gett henne högst 2 månader till. Så idag skulle mycket väl kunna vara sista gången jag träffar henne. Det känns rätt jobbigt. Farmor har alltid varit en av mina bästa vänner och alltid ställt upp för mig, i vått och torrt. Dessutom har hon aldrig varit sjuk förr, så det kommer ganska plötsligt på. Jag tycker hon precis börjat visa tecken på ålderdom, trots att hon är 89 år gammal. Det blir ju värre när man inte är förberedd, men det är ju livets gång. Det enda vi har gemensamt med varenda levande ting på jorden är att vi alla ska dö en dag, oavsett hur jobbigt det är för de vi lämnar kvar. Men farmor är gammal, hon har levt länge, varit med om mycket och haft ett bra och lyckligt liv. Hon har till och med fått träffa 2 barnbarnsbarn, och vissa hinner ju inte ens få barnbarn. Inte ens barn. Det känns som om jag är mer mogen den här gången än när de andra närastående dött, och nu är jag ju även mer beredd på det. Dessutom har jag Julia nu, och hon kommer med högsta sannorlikhet hjälpa mig att ta mig igenom det här utan att hon ens vet om det.
Så min räkning stämmer fortfarande. Har räknat ut att vartannat år på 2000-talet dör någon som jag bryr mig om och vart fjärde så föds någon;
2000 - Mamma dör
2002 - Annelie föds, farfar dör
2004 - Janne, god vän till familjen dör
2006 - Puck (min vovve) dör, Lilo (kissekatten) föds
2008 - Zelda (min äldsta barndomsvän) omkommer i en tragisk tågolycka
2010 - Julia (+5 bebisar till) föds, och ja...ni vet.
Så efter detta är över kommer jag i alla fall ha 2 år att återhämta mig till nästa gång, men om jag skavara helt ärlig så hoppas jag verkligen att detta bryts för jag känner inte att de finns fler att ta av utan att det skulle vara så fruktansvärt att jag kommer gå under jorden själv. Kanske det "bara" är 10 år av hårdtest för att se hur jag klarar av det?
Jag hade en otäck mardröm inatt. Minns inte så mycket av den, men det jag minns tror jag helt säkert har med en av filmerna att göra. Jag drömde att jag hade Julia i babysittern och själv satt jag i soffan, som vilken dag som helst. Dock så blev jag törstig och skulle gå till köket för att ta mig ett glas vatten, och när jag kommer tillbaka så är hon borta. Det är det jag minns, men jag hoppas att jag hittade henne. Ny ligger hon i alla fall och sover i sin säng...hoppas jag. Kanske borde gå och titta efter...! *paranoid*
Idag blir det förmodlingen ett besök till min stackars farmor som ligger på sjukhus och är jättesjuk. Så sjuk att hon aldrig kommer bli frisk igen. Hennes njure/lever (nåt av det, jag är osäker) har lagt av och hjärtat är jättesvagt. Läkaren har gett henne högst 2 månader till. Så idag skulle mycket väl kunna vara sista gången jag träffar henne. Det känns rätt jobbigt. Farmor har alltid varit en av mina bästa vänner och alltid ställt upp för mig, i vått och torrt. Dessutom har hon aldrig varit sjuk förr, så det kommer ganska plötsligt på. Jag tycker hon precis börjat visa tecken på ålderdom, trots att hon är 89 år gammal. Det blir ju värre när man inte är förberedd, men det är ju livets gång. Det enda vi har gemensamt med varenda levande ting på jorden är att vi alla ska dö en dag, oavsett hur jobbigt det är för de vi lämnar kvar. Men farmor är gammal, hon har levt länge, varit med om mycket och haft ett bra och lyckligt liv. Hon har till och med fått träffa 2 barnbarnsbarn, och vissa hinner ju inte ens få barnbarn. Inte ens barn. Det känns som om jag är mer mogen den här gången än när de andra närastående dött, och nu är jag ju även mer beredd på det. Dessutom har jag Julia nu, och hon kommer med högsta sannorlikhet hjälpa mig att ta mig igenom det här utan att hon ens vet om det.
Så min räkning stämmer fortfarande. Har räknat ut att vartannat år på 2000-talet dör någon som jag bryr mig om och vart fjärde så föds någon;
2000 - Mamma dör
2002 - Annelie föds, farfar dör
2004 - Janne, god vän till familjen dör
2006 - Puck (min vovve) dör, Lilo (kissekatten) föds
2008 - Zelda (min äldsta barndomsvän) omkommer i en tragisk tågolycka
2010 - Julia (+5 bebisar till) föds, och ja...ni vet.
Så efter detta är över kommer jag i alla fall ha 2 år att återhämta mig till nästa gång, men om jag skavara helt ärlig så hoppas jag verkligen att detta bryts för jag känner inte att de finns fler att ta av utan att det skulle vara så fruktansvärt att jag kommer gå under jorden själv. Kanske det "bara" är 10 år av hårdtest för att se hur jag klarar av det?
Jag är inte deppig, även om det kan verka så. Att mötas av detta leendet varje dag gör mig till den lyckligaste som finns!
Kram*
Kommentarer
Trackback
