15 mars 2010 - Skrämt barn
Stackars Julia är lika lättskrämd som sin mor. Inte så konstigt, hon har ju ingen chans att förbereda sig på ljud och hastiga rörelser. Eller blickar..?
När jag stod och lagade mat igår började hon plötsligt gråta. Inte ett hungergråt eller tröttgråt. Ett riktigt ledset gråt. När jag gick och titta vad som hade hänt satt Johnny och tittade sig undrade omkring samtidigt som han kramade om Julia. Hon hade stirrat på honom, och han hade stirrat tillbaka och detta hade gjort henne rädd. Till slut lugnade hon ner sig, men hon var verkligen skärrad. En liknande sak hände idag, fast det var inte lika underligt. Lite mer självklart, och vi borde ju ha tänkt på det innan. Vi ringde för att gratta Annelie och jag sa till Johnny att när hon svarar så säger vi båda "Grattis". Sagt och gjort. Men lilla Julia, som låg på pappas mage, var inte alls beredd så när vi hojtade till ryckte hennes lilla kropp till av rädsla och snart kom det där ledsna gråtet igen. Bara en liten stund senare satt jag och Johnny och viftade med händerna när vi pratade. Då blev hon rädd igen, och gråtet kom. Det hugger verkligen i hjärtat när hon blir så ledsen. Hon ser så himla ledsen ut. Mungiporna sänks och ögonen blir alldeles tåriga. Vill bara sitta och hålla henne. Och det gör jag också. Då brukar det gå över ganska snart. Men vi får nog tänka oss för lite i fortsättningen.
Nu är det godnatt som gäller. Snart i alla fall..=)
