29 juni 2010 - Migränkoma
Jag traskade bort till frisören sisådär kvart i 11 i förmiddags. När jag kom in fick jag sitta ner och vänta en stund, vilket jag inte har något direkt emot då det betyder att jag kan läsa lite skvallertidningar. När jag väl fick hoppa upp i stolen och släppte ut håret som jag satt upp i en toffs innan jag gick det fick frisören en underlig blick. Hon tog mitt hår i båda händerna och rörde vid det med största försiktighet; "Så vackert..." sa hon med stor beundran i rösten. Även damen som satt i stolen bredvid och fick sitt inte så tjocka hår permanentat berömde det med väldigt intresse; "Kan man ha så mycket fint hår? Så vackert...". Jag är inte direkt van vid såna där komplimanger från främlingar så jag kände mig nästan lite generad och fnissade sådär fjantigt som bara småflickor - och jag - kan.
Klippningen tog sin tid då frisören sprang mellan mig och permanenttanten. Hon tog en bra bit på håret trots att jag såg på henne att det tog emot. Jag bad henne klippa det ganska kort då jag kände för att förnya mig ordentligt. Så nu är det ungefär till axlarna. Så härligt att få av det! När jag betalat och började traska mig hemåt kände jag mig lite vimmelkantig och tjock i skallen. Tänkte att jag kanske suttit för länge och mitt låga blodtryck gav sig till känna. Men när jag tittade ner på min skugga tyckte jag den såg konstig ut. Jag såg liksom inte vissa delar av den. Det var länge sen jag kände detta, men så välbekat det är! När jag kom in tittade jag mig i spegeln och det jag befarat var rätt; Migrän. Jag kände mig lite panikslagen då jag vet hur jag blir när jag får migrän. Har inte haft det på 9 år, men minns så väl hur jag låg i ett mörkbelagt rum med en blöt handduk över panna och ögon helt orörlig i ca. 12 timmar och kräktes stup i kvarten. Jag ringde Sara och som tur var befann hon sig i närheten och åkte i ilfart hem för att hjälpa mig med Julia så jag kunde gå och lägga mig. Hon köpte med sig Eeze som tydligen ska hjälpa och jag svalde två direkt när hon kom och sedan la jag mig i sängen och inväntade tillfrisknad. Trots att jag kräktes kanske 15 minuter efter jag tagit tabletterna verkade de fylla sin funktion och några timmar senare började jag känna mig som människa igen. Jag hade fortfarande lite huvudvärk men jag tog två tabletter till och då var det snart borta!
Julia saknade mih uppenbarligen när jag legat till sängs hela dagen och när jag lämnade rummet för att ta på mig lite nya kläder och borsta tänderna började hon gråta och sa: "Mamma.."! Jag tror naturligtvis inte att hon förstod direkt var hon sa men det såg ut så på henne. Jag vände mig direkt och kände hur det började bränna under ögonlocken. Hon fick följa med mig! Helt klart värt ett migränanfall!
Klippningen tog sin tid då frisören sprang mellan mig och permanenttanten. Hon tog en bra bit på håret trots att jag såg på henne att det tog emot. Jag bad henne klippa det ganska kort då jag kände för att förnya mig ordentligt. Så nu är det ungefär till axlarna. Så härligt att få av det! När jag betalat och började traska mig hemåt kände jag mig lite vimmelkantig och tjock i skallen. Tänkte att jag kanske suttit för länge och mitt låga blodtryck gav sig till känna. Men när jag tittade ner på min skugga tyckte jag den såg konstig ut. Jag såg liksom inte vissa delar av den. Det var länge sen jag kände detta, men så välbekat det är! När jag kom in tittade jag mig i spegeln och det jag befarat var rätt; Migrän. Jag kände mig lite panikslagen då jag vet hur jag blir när jag får migrän. Har inte haft det på 9 år, men minns så väl hur jag låg i ett mörkbelagt rum med en blöt handduk över panna och ögon helt orörlig i ca. 12 timmar och kräktes stup i kvarten. Jag ringde Sara och som tur var befann hon sig i närheten och åkte i ilfart hem för att hjälpa mig med Julia så jag kunde gå och lägga mig. Hon köpte med sig Eeze som tydligen ska hjälpa och jag svalde två direkt när hon kom och sedan la jag mig i sängen och inväntade tillfrisknad. Trots att jag kräktes kanske 15 minuter efter jag tagit tabletterna verkade de fylla sin funktion och några timmar senare började jag känna mig som människa igen. Jag hade fortfarande lite huvudvärk men jag tog två tabletter till och då var det snart borta!
Julia saknade mih uppenbarligen när jag legat till sängs hela dagen och när jag lämnade rummet för att ta på mig lite nya kläder och borsta tänderna började hon gråta och sa: "Mamma.."! Jag tror naturligtvis inte att hon förstod direkt var hon sa men det såg ut så på henne. Jag vände mig direkt och kände hur det började bränna under ögonlocken. Hon fick följa med mig! Helt klart värt ett migränanfall!
♥Mammas flicka♥
Kommentarer
Trackback
