30 juli 2010 - Är det höst redan?

Imorse vaknade jag av att det regnade på mig. Det var så varmt i sovrummet igårkväll så vi öppnade fönstren innan vi somnade, så det blev ett kallt uppvaknande. Dessutom vaknade Julia innan 06 eftersom hon somnade så tidigt igår, strax efter 20. Men jag var halvtdöd, så jag la henne på kudden och bäddade ner henne, sedan somnade hon tydligen om för när jag vaknade runt 08 låg hon fortfarande och snarkade. Inte förrän en halvtimme efter vaknade hon för frukost.

Igår gjorde Julia två nya saker:

1. Efter hon hade ätit eftermiddagsvälling ställde J flaskan på golvet bredvid sig. Julia fick syn på denna och krålade fram över golvet, in mellan bordet och soffan och fick tag på flaskan. Hon la sig ner på golvet och stoppade flaskan i munnen och började suga. Så nu vet vi hur vi ska göra om vi vill att hon ska äta själv! Ställa flaskan på golvet...

2. Efter maten började hon verka lite trött så jag gick och la henne i sängen och lämnade sedan rummet eftersom hon blir alldeles för distraherad för att sova om jag är kvar. Hon låg och gnällde ett tag men sedan blev det tyst. Jag trodde hon hade somnat och skulle gå och titta till henne, men när jag tittar in genom den lilla öppningen mellan dörr och vägg ser jag att hon sitter upp i sängen och leker! Hon hade satt sig upp, helt själv! Jag sa inget, bara vinkade dit J och sen stod vi ett bra tag och bara tittade på vår duktiga lilla flicka!


Hon har även lärt sig att klappa händerna. Dock inte på det sättet vi klappar händerna, men ändå. Hon får också tag på allt! Drar ner saker från bordet och bokhyllan så  vi får hålla ordentlig koll! Hon börjar dra sig upp från sittande till knästående när hon sitter i sängen också. Och hon är målmedveten och vi har märkt att den bästa motivation för henne är - Jag! Hon lärde sig kråla, för hon ville ta sig till mig och det har hon inte slutat med. Var hon är en är finner hon ett sätt att ta sig till mig! Hon sitter i Js knä i soffan, slänger sig ner på mage och när jag tittar upp 5 sekunder senare möts jag av ett bautaleende från en bebis som är jättestolt över att ha kunnat ta sig till mamma alldeles själv! Min tjej, det!




- "Var är mamma???"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0