21 juli 2010 - Hungrig!

Jag vill att Julia ska somna nu så jag kan sätta mig ner och äta en jättesen middag i lugn och ro. Kom nyligen på att jag inte ätit sen mackan jag åt till frukost och är därför aningens orkeslös och då blir allt så mycket jobbigare. Särskilt som Julia har varit som förbytt större delen av dagen. Hon bara gnäller! Blir så trött i skallen när hon gnäller, men samtidigt kan jag ju inte springa efter henne så fort det är något. Det är säkert därför hon gnäller mer, för att vi har blivit mindre daltiga. Vi säger ifrån och låter henne inte göra som hon vill alltid. Hon gillar inte att bli sagt "Nej" till, har jag märkt. Lika bra att vänja henne vid det redan nu. Blir ju jobbigare när hon är äldre.

Men nu vill hon alltså inte sova, och det är ju mitt fel helt och hållet! Jag skulle ju prompt ha upp och gosa med henne inatt när jag kom hem istället för att bara försöka få henne att somna om, vilket hon då inte gjorde förrän runt 01 när jag gav henne välling. Alltså vaknade hon inte förrän vid 09:30 idag, och då är ju hela rutinen "messed up". En annan anledning till att hon varit ur balans idagm kanske. Men men, det är så det är! Kan ju inte vara en dans på rosor hela tiden. Det är ju oundvikligt att trampa på några taggar ibland...

30 minuter senare:

Ja, fick ta en paus, för fröken gnäll hade snurrat ihop sig ordentligt i sängen eftersom hon inte ligger stilla där. Hon hamnar på tvären och kommer inte loss sen, vilket såklart inte är så behagligt. Började naturligtvis gallskrika och sen dess har jag på alla olika sätt försökt att få henne att somna, då det är tydligt hur trött hon är. Men hon har bara vägrat! Ingenting har fungerat, så fort jag lagt henne ner, varelse det är i hennes säng, min säng, soffan, vagnen eller min arm, så bara börjar hon gråta. Men nuså, nu lugnade hon ner sig och började gnugga sig ordentligt i ögonen så jag la henne i sängen igen. Nu sover hon, tror jag. Och jag är alldeles för trött för att äta så jag ska nog bara gå och lägga mig jag med. Får äta imorgon.




Ja, jobbig är hon allt ibland. Men vad jag älskar henne!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0