18 juli 2010 - Ledsen bebis
Julia är inte alls glad. Efter sin middagslur har hon varit superkänslig! Hon gråter för minsta lilla, och på riktigt! Inga krokodiltårar här inte. Det rullar ner små tårar som regndroppar över hennes kinder. Och jag tycker så synd om henne, fast jag vet inte var som är fel. Hon började till och med gråta när hon hörde barnen leka och skratta på utsidan. Kanske var hon avundsjuk och ville också ut och leka, men troligtvis var det för hon tyckte det lät som om de grät. Hon hatar när andra gråter, barn som vuxna, och börjar alltid gråta också. Först kommer den darrande underläppen, sen skrynklar hela ansiktet ihop sig och antar en aningen röd färg. Den sprutar tårarna och hon hulkar sig så det skär i hjärtat!
Hennes mage har varit lite jobbig för henne i några dagar nu, efter att hon börjat med riktigt mat till lunchmålet. Det kan ju absolut vara en bidragande faktor till hennes oro. Jag har nu bytt ut gröten på eftermiddagen till katrinplommonpuré och havrevälling och hoppas på att få igång det ordentligt igen. Det var i alla fall effektivt på mig och min bror när vi var små!
Nu sover hon. Hon fick sin välling, började gnälla lite när den var slut men somnade på min arm i samma stund som jag gav henne nappen. Jag funderade en stund på om jag skulle låta henne sova precis där hon var, på min arm, precis som hon gjorde när hon var liten. Men insåg att det inte gynnar henne på något sätt alls. Hon sover mycket bättre i sin säng där hon kan vrida och vända och rulla runt precis som hon vill. Men det är ju onekligen mysigt när hon ligger hos mig och nanar. När hon var liten och inte ville ligga någon annanstans än i mitt knä och sova tyckte jag det var jättejobbigt. Jag blev ju så fast och kunde inte ens gå och hämta något att dricka/äta själv. Men nu saknar jag det lite, precis som jag visste jag skulle göra!
Myser med en liten Julia.
Hennes mage har varit lite jobbig för henne i några dagar nu, efter att hon börjat med riktigt mat till lunchmålet. Det kan ju absolut vara en bidragande faktor till hennes oro. Jag har nu bytt ut gröten på eftermiddagen till katrinplommonpuré och havrevälling och hoppas på att få igång det ordentligt igen. Det var i alla fall effektivt på mig och min bror när vi var små!
Nu sover hon. Hon fick sin välling, började gnälla lite när den var slut men somnade på min arm i samma stund som jag gav henne nappen. Jag funderade en stund på om jag skulle låta henne sova precis där hon var, på min arm, precis som hon gjorde när hon var liten. Men insåg att det inte gynnar henne på något sätt alls. Hon sover mycket bättre i sin säng där hon kan vrida och vända och rulla runt precis som hon vill. Men det är ju onekligen mysigt när hon ligger hos mig och nanar. När hon var liten och inte ville ligga någon annanstans än i mitt knä och sova tyckte jag det var jättejobbigt. Jag blev ju så fast och kunde inte ens gå och hämta något att dricka/äta själv. Men nu saknar jag det lite, precis som jag visste jag skulle göra!
Myser med en liten Julia.
Kommentarer
Trackback
