Inte utan min Dotter

När jag var och handlade för en stund sedan kom jag på mig själv att titta på mig själv i varenda fönster jag gick förbi. Detta gör jag mest för att jag gillar synen av mig själv och barnvagnen, men det påminner ju mig om alla kroppskomplex jag har/haft.
Trots att jag aldrig varit stoltare över min kropp än vad jag är nu så finns det ju vissa saker som gör att jag önskar att jag var multimiljonär och hade råd att slänga bort ett antal tusenlappar så att farbror doktorn kunde fixa det! Det värsta nu är min rumpa! Eller rättare sagt, min orumpa, eftersom jag inte har någon. Innan jag var gravid så hade jag yttepytte lite. Inte för att den ens då var särskilt bildskön, men den fyllde ut byxorna i alla fall. Men all vikt jag tappade under graviditeten verkar ha tagits därifrån och nu hänger de flesta byxorna precis under skinkorna. Pga detta använder jag för det mesta lössittande byxor, för då är det meningen att det ska vara slappt.
Det andra är mina bröst, som jag alltid typ hatat! De började växa alldeles för tidigt, och jag förnekade det fullständigt. Det värsta är ju att de aldrig slutar växa! De senaste gångerna jag har varit och mätt mig har jag gått ner en storlek runt om men upp en i kupan. Min nuvarande storlek låter så grotesk att jag inte ens tänker skriva den här. Så om det finns någon snäll plastikkirurg där ute som kör med återvinning, så kan han/hon gärna ta lite från mina bröst och pumpa in i min platta rumpa! Kanske blir det lättare att hålla balansen då också...