8 augusti 2010 - Dagen idag
Idag var vi uppe tidigt, jag och Julia. Runt 06 vaknade hon, vilket var alldeles för tidigt för mig. Jag planerade att ligga kvar en timme och låta Julia underhålla sig i sin säng, som hon alltid gör. Men idag ville hon inte ligga kvar alls. Hon grät inte och skrek inte. Istället ställer sig hon upp i sängen. Inte på knä, utan på fötterna, medan hon håller i sig i spjälet, och såg ut att vara halvägs över kanten. Så jag for upp! Dock så somnade hon om efter frukost, men det gjorde såklart inte jag. När hon vaknade igen tog vi en morgonpromenad, som jag försöker göra varje morgon innan alla vaknat runt omkring. Skönt att gå runt när det är lugnt och få rensa tankarna lite. Julia somnade igen, men troligen mest för att hon var uttråkad. Hon vaknade direkt när vi kom innanför dörren.
Jag fick röjt lite i lägenheten och dammsugit både köket och vardagsrummet innan pappa ringde och meddelade att han skulle hälsa på farmor. Jag hade bett honom att höra av síg till mig när han skulle göra det, eftersom jag vill följa med. Han sa att han skulle vara här och hämta upp oss vid 14, och då var klockan 13:10. Vi har 50 minuter på oss att klä på oss, laga färdigt och äta mat och få iordning Julia som sov - igen.
Vi kom inte in genom den vanliga ingången till stället där farmor numer bor utan fick promenera runt hela byggnaden i pissregn och med bebis. Inget jag tycker är särskilt roligt, men Julia låg väl nerbäddad i vagnen och hade med all säkerhet minst ont av regnet. Väl framme fick vi vänta utanför farmors dörr, då sköterskorna var inne hos henne. När vi kom in blev jag chockad! Stackars farmor var alldeles blek och tärd. Hon måste ha gått ner 50% av sig själv och hon var alldeles kall när man rörde vid henne. Jag fick en klump i halsen, men farmor sken upp när Julia (som hade somnat igen) vaknade till och började le mot henne. Då såg jag en glimt av den farmor jag känner igen. Hon sjöng sina små barnramsor som hon gjorde när vi var små och killade Julia på händerna när hon sträckte fram dem. Jag är så tacksam över Julia som storlog mot farmor under hela den stunden vi var där. Hon satt till och med hos pappa utan att börja tjuta. Hon kan ju vara lite reserverad gentemot honom, troligen för storleken han har och skägget som pryder ansiktet. Men idag gick allting bra!
Efter visiten hos farmor åkte vi till Willys då vårat kylskåp var så gott som tomt, och kontot likaså. Vi fick hem en del så vi klarar oss ett par veckor i alla fall. Julia ville inte alls åka bil idag, vilket hon vanligtvis brukar tycka om. Idag blev hon urgrinig och gnällde konstant under bilfärden, men så fort vi stannade och hon fick komma i vagnen gick det bra. Fasoner..!
Nu var hon så trött, lillan - igen - så jag fick lägga henne tidigt. Trots alla små tupplurar hon tagir under dagen så var det nog inte tillräckligt med sömn för att hon ska orka med hela dagen. Jag tänkte försöka hålla henne uppe, men det går inte direkt med en 7 månadersbebis som gråter så tårarna sprutar för att hon är trött. Nej, då är det bättre att lägga henne. Får väl gå upp tidigare imorgon.
Jag fick röjt lite i lägenheten och dammsugit både köket och vardagsrummet innan pappa ringde och meddelade att han skulle hälsa på farmor. Jag hade bett honom att höra av síg till mig när han skulle göra det, eftersom jag vill följa med. Han sa att han skulle vara här och hämta upp oss vid 14, och då var klockan 13:10. Vi har 50 minuter på oss att klä på oss, laga färdigt och äta mat och få iordning Julia som sov - igen.
Vi kom inte in genom den vanliga ingången till stället där farmor numer bor utan fick promenera runt hela byggnaden i pissregn och med bebis. Inget jag tycker är särskilt roligt, men Julia låg väl nerbäddad i vagnen och hade med all säkerhet minst ont av regnet. Väl framme fick vi vänta utanför farmors dörr, då sköterskorna var inne hos henne. När vi kom in blev jag chockad! Stackars farmor var alldeles blek och tärd. Hon måste ha gått ner 50% av sig själv och hon var alldeles kall när man rörde vid henne. Jag fick en klump i halsen, men farmor sken upp när Julia (som hade somnat igen) vaknade till och började le mot henne. Då såg jag en glimt av den farmor jag känner igen. Hon sjöng sina små barnramsor som hon gjorde när vi var små och killade Julia på händerna när hon sträckte fram dem. Jag är så tacksam över Julia som storlog mot farmor under hela den stunden vi var där. Hon satt till och med hos pappa utan att börja tjuta. Hon kan ju vara lite reserverad gentemot honom, troligen för storleken han har och skägget som pryder ansiktet. Men idag gick allting bra!
Efter visiten hos farmor åkte vi till Willys då vårat kylskåp var så gott som tomt, och kontot likaså. Vi fick hem en del så vi klarar oss ett par veckor i alla fall. Julia ville inte alls åka bil idag, vilket hon vanligtvis brukar tycka om. Idag blev hon urgrinig och gnällde konstant under bilfärden, men så fort vi stannade och hon fick komma i vagnen gick det bra. Fasoner..!
Nu var hon så trött, lillan - igen - så jag fick lägga henne tidigt. Trots alla små tupplurar hon tagir under dagen så var det nog inte tillräckligt med sömn för att hon ska orka med hela dagen. Jag tänkte försöka hålla henne uppe, men det går inte direkt med en 7 månadersbebis som gråter så tårarna sprutar för att hon är trött. Nej, då är det bättre att lägga henne. Får väl gå upp tidigare imorgon.
Kommentarer
Trackback
