31 augusti 2010 - Nära skjuter ingen hare - bara en och annan kanin...

Idag såg jag döden i vitögat! Fast inte min död, utan ett litet spädbarn som låg i sin vagn som stod bredvid mig och Julia när vi var påväg hem. En mamma och hennes dotter satt på säterna bredvid och skulle kliva av när vagnen stannade. Jag fick liksom släppa taget för att göra plats åt dem, och när jag gjorde det bromsade föraren - som verkade ha diarré eller nåt, för bråttom var det... - och jag tappade balansen. Jag höll på att ramla över barnvagnen med den lilla bebisen i samtidigt som jag drog med mig Julia. På något sätt hann jag släppa taget om Julias vagn innan den föll och fånga upp bebisens vagn innan den gjorde detsamma, samtidigt som jag fick tillbaka balansen. Tack och lov kom ingen till skada. Bebisen ryckte till lite, men jag vaggade honom lite och han somnade gott om. Julia såg lite förundrad ut men släppte det snart så fort jag kom och satte mig bredvid henne. Mitt hjärta slutade dock inte att hamra i bröstet på resten av resan....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0