2 augusti 2010 - Godmorgon
Helt otroligt hur energikrävande det kan vara att gå på dop! Jag var helt slut när vi kom hem. La mig i soffan klockan 21 och reste mig inte förrän J fick väcka mig så jag kunde gå och lägga mig kanske 1,5 timmar senare. Jag somnade framför filmen, som jag faktiskt hade velat se slutet på. Men det går fler tåg!
Dopet igår var helt fantastiskt, och Mira var så himla duktig och fin! Jag och J kom dit tidigare eftersom bussarna går som de gör. Var framme vid 12.30 och väntade tillsammans med en av Andreas vänner, Emil, i församlingslokalen medan Mickan och Andreas var inne i kyrkan för att repetera lite. Medan jag gav Julia mat la J och Emil in all dricka i kylen och när vi var klara var det dags att gå in i kyrkan.
Mira hade en gudomlig dopklänning, med jättesött brodyr på kjolen. Hon var alldeles ljuvligt söt! Jag och J fick bolla Julia fram och tillbaka mellan varandra eftersom hon inte alls ville vara still. Helst ville hon sitta och slta sönder psalmböckerna, men det gick vi inte riktigt med på. Då vi glömde alla henne saker, inkl. nappen, i församlingslokalen, fick J offra sin mobiltelefon för att hon skulle ha något att pilla med. Ett tag ville hon leka med Ninas, som satt bredvid oss, kamera. Men det var en ordentlig kamera som kostar mer än vad jag får i månaden, så det fick hon verkligen inte göra!
Höjdpunkten på dopet var definitivt när Andreas och Mikaela antog scenen och sjäng "Det vackraste" för Mira. Det var en överraskning och jag fick gåshud så fort Andreas tog första tonen. När Mickan började sjunga kom tårarna. De var jätteduktiga, och jag är så stolt över Mickan! Trodde jag aldrig att hon skulle våga!!
När dopet var över tog jag med mig Julia till mammas grav, som såg nästan så hemsk ut som jag hade förväntat mig. Det var inget ogräs eller så, såg rätt rent ut. Men den gamla busken som vi planterade dir för ett antal årsen! Den är hemsk! Den har förvuxit sig och är nu påväg in på graven bredvid. Pappa ska dock åka ner och plocka bort den i veckan, tack och lov!
Det var bordsplacering i lokalen, men vi hade ju såklart redan letat upp våra platser, vilket inte var särskilt svårt. Julia hade ju fått en barnsstol så det fanns bara ett ställa där det kunde vara! Jag och J satt på varsinn sida om henne. Dock blev hon trött innan tårtan kommit in så hon låg i vagnen ett tag.
Vi fick mat, rostbiff och pastasallad och massa god frukt. Sedan kom en jättestor, skitgod, rosa marsipantårta som vi fort högg in på! Efter presentöppningen bestämde vi oss för att börja ta oss hemåt. Det är ju en bit och pappa skulle komma och hälsa på. Vi gav oss iväg tillsammans med Carro, Jesse och Emil mot busshållplatsen. De första 50 metrarna diskuterade vi vilken hållplats som var närmast, men tydligen var ingen direkt säker på vart den de påstod skulle vara närmare låg, så jag föreslog att vi skulle gå till den vi faktiskt visste var det var och så blev det. Vi trodde vi var ute sent och halvsprang hela vägen, men väl framme kom vi på att det var söndag och att det var mer än en halvtimme kvar innan bussen skulle komma. Då började diskutionen om vi skulle ta oss till nästa hållplats, men vi bestämde oss snart för att stanna där vi var!
Julia som hade sovit alldeles för lite under dagen började gråta av trötthet på bussen. Inte så lite heller! Hon kunde inte komma till ro alls, och bara skrek rakt ut och jag försökte lugna henne, helt meningslöst dock. När vi kom till kba station gick jag in på lillamandas och frågade om jag kunde få vatten till hennes flaska. Hon sa att de egentligen inte fyller på, men för barnens skull....(Det var ju därför jag bar Julia på armen...). Jag blandade iordning hennes välling på pendeln och efter det somnade hon gott i vagnen. Hon sov hela vägen hem och vaknade lagom till att vi mötte upp pappa utanför Närabutiken.
Pappa hade presenter med sig! Julia fick en fantastiskt fin handmålad tavla där det stod Julia. Jag blev förälskad i den och längtar mer än någonsin tills hon får ett eget rum så vi kan hänga upp den! Sedan fick hon en gummiboll som blinkar när man skakar den och en hund som går och skäller. Den är hon dock väligt reserverad till än, till och med rädd, men hon lär sig säkerligen tycka om den när hon vänjer sig. Och sen kommer vi få sitta och lyssna på det där gnälliga skallet dygnet runt...J fick en handduk med en naken tjej på som han funderade på att ta med sig till sängen och jag fick ett armband och ett halsband. Jättefina saker! :D
Dopet igår var helt fantastiskt, och Mira var så himla duktig och fin! Jag och J kom dit tidigare eftersom bussarna går som de gör. Var framme vid 12.30 och väntade tillsammans med en av Andreas vänner, Emil, i församlingslokalen medan Mickan och Andreas var inne i kyrkan för att repetera lite. Medan jag gav Julia mat la J och Emil in all dricka i kylen och när vi var klara var det dags att gå in i kyrkan.
Mira hade en gudomlig dopklänning, med jättesött brodyr på kjolen. Hon var alldeles ljuvligt söt! Jag och J fick bolla Julia fram och tillbaka mellan varandra eftersom hon inte alls ville vara still. Helst ville hon sitta och slta sönder psalmböckerna, men det gick vi inte riktigt med på. Då vi glömde alla henne saker, inkl. nappen, i församlingslokalen, fick J offra sin mobiltelefon för att hon skulle ha något att pilla med. Ett tag ville hon leka med Ninas, som satt bredvid oss, kamera. Men det var en ordentlig kamera som kostar mer än vad jag får i månaden, så det fick hon verkligen inte göra!
Höjdpunkten på dopet var definitivt när Andreas och Mikaela antog scenen och sjäng "Det vackraste" för Mira. Det var en överraskning och jag fick gåshud så fort Andreas tog första tonen. När Mickan började sjunga kom tårarna. De var jätteduktiga, och jag är så stolt över Mickan! Trodde jag aldrig att hon skulle våga!!
När dopet var över tog jag med mig Julia till mammas grav, som såg nästan så hemsk ut som jag hade förväntat mig. Det var inget ogräs eller så, såg rätt rent ut. Men den gamla busken som vi planterade dir för ett antal årsen! Den är hemsk! Den har förvuxit sig och är nu påväg in på graven bredvid. Pappa ska dock åka ner och plocka bort den i veckan, tack och lov!
Det var bordsplacering i lokalen, men vi hade ju såklart redan letat upp våra platser, vilket inte var särskilt svårt. Julia hade ju fått en barnsstol så det fanns bara ett ställa där det kunde vara! Jag och J satt på varsinn sida om henne. Dock blev hon trött innan tårtan kommit in så hon låg i vagnen ett tag.
Vi fick mat, rostbiff och pastasallad och massa god frukt. Sedan kom en jättestor, skitgod, rosa marsipantårta som vi fort högg in på! Efter presentöppningen bestämde vi oss för att börja ta oss hemåt. Det är ju en bit och pappa skulle komma och hälsa på. Vi gav oss iväg tillsammans med Carro, Jesse och Emil mot busshållplatsen. De första 50 metrarna diskuterade vi vilken hållplats som var närmast, men tydligen var ingen direkt säker på vart den de påstod skulle vara närmare låg, så jag föreslog att vi skulle gå till den vi faktiskt visste var det var och så blev det. Vi trodde vi var ute sent och halvsprang hela vägen, men väl framme kom vi på att det var söndag och att det var mer än en halvtimme kvar innan bussen skulle komma. Då började diskutionen om vi skulle ta oss till nästa hållplats, men vi bestämde oss snart för att stanna där vi var!
Julia som hade sovit alldeles för lite under dagen började gråta av trötthet på bussen. Inte så lite heller! Hon kunde inte komma till ro alls, och bara skrek rakt ut och jag försökte lugna henne, helt meningslöst dock. När vi kom till kba station gick jag in på lillamandas och frågade om jag kunde få vatten till hennes flaska. Hon sa att de egentligen inte fyller på, men för barnens skull....(Det var ju därför jag bar Julia på armen...). Jag blandade iordning hennes välling på pendeln och efter det somnade hon gott i vagnen. Hon sov hela vägen hem och vaknade lagom till att vi mötte upp pappa utanför Närabutiken.
Pappa hade presenter med sig! Julia fick en fantastiskt fin handmålad tavla där det stod Julia. Jag blev förälskad i den och längtar mer än någonsin tills hon får ett eget rum så vi kan hänga upp den! Sedan fick hon en gummiboll som blinkar när man skakar den och en hund som går och skäller. Den är hon dock väligt reserverad till än, till och med rädd, men hon lär sig säkerligen tycka om den när hon vänjer sig. Och sen kommer vi få sitta och lyssna på det där gnälliga skallet dygnet runt...J fick en handduk med en naken tjej på som han funderade på att ta med sig till sängen och jag fick ett armband och ett halsband. Jättefina saker! :D
Kommentarer
Trackback
