Inte utan min Dotter

När vi kom hem igår var klockan över 23. Julia hade sovit gott i vagnen sen 21 då hon hade fått sin nattvälling. Jag förflyttade henne till sin säng när vi kom hem och gjorde sedan mig själv redo för sängen. Efter att ha läst en liten stund skulle jag lägga mig ner och sova, men först ville jag klappa Julia lite på huvudet och stoppa om henne, men jag var alldeles för trött för att resa mig upp. Så jag kom på den smarta idéen att trycka in armen mellan spjälen. In gick väl bra, men när jag skulle få ut den igen tog det stopp. min armbåge hade fastnat! Med min lösa arm fick jag sträcka mig efter mobilen och ringa till J som satt vid datorn (ville inte ropa på honom och väcka Julia) så han fick skynda sig in. När han såg vad som hade hänt började han skratta, och det gjorde jag med. Kände mig verkligen urblåst. Han fick dra ut armen åt mig, och det var ju inte något jag njöt av. Ett tag trodde jag att armbågen skulle krossas och att vi skulle få spendera kvällen på akuten, men självklart hände det inte. Armbågen är väl dessutom hårdare än spjälet så om nånting skullle gå sönder så är det väl sängen. Men det var smärtsamt i alla fall!