1 augusti 2010 - Lycka är vi
När jag låg i sängen igårkväll och väntade på att sömnen skulle infinna sig låg jag och stirrade in i väggen och lyssnade till allt ljud runt omkring mig. Förutom grannarnas partande, som jag ganska problemlöst kunde sålla bort, så var det bara ljudet av Julias lugna, jämna andetag. Hennes små visslande snarkningar och hur hennes pyjamas prasslade mot lakanet när hon vände på sig. Utifrån vardagsrummet strömmade det låga, men trygga, ljudet från TV:n in och då och då även en nysning eller harkling från J. Jag på mig själv att ligga och le, och för första gången, på ett bra tag, lät jag känslan av lycka och glädje ta fäste i mig och njöt ordentligt av att, bara för en stund, slippa tänka på all stress som vanligtvis tar upp mina insomningsminuter. Jag bestämde mig där och då att det inte finns en tvekan om saken! Det kommer bli så mycket bättre till slut. För jag accepterar inget annat!
Jag är så tacksam för det jag har, och på många sätt stolt över mig själv. Jag är stolt över mig själv för att jag samlade mod och faktiskt klev på planet till Brasilien den där dagen för snart 2 årsen. Jag trodde helt ärligt inte att jag skulle göra det, jag som är så hemmastadd. Men jag tror det var viktigt för mig att göra något, att våga släppa taget om "hemma" för att inse att det står kvar när jag återvänder. Att testa mina vingar, så att säga.
Att träffa någon där var ju inget jag drömde om. Jag hade bestämt mig redan innan jag åkte att jag skulle behålla byxorna på och känslorna på plats. Men när jag träffade J så gick det inte längre. Det som började som en oskyldig lek slutade snart i tårar och saknad, innan jag ens lämnat honom. Vi kompletterar verkligen varandra, på många sätt och vis. Låter jätteklyschit, men det är först nu jag förstår hur folk menar när de använder det uttrycket.
På många sätt är vi lika. Vi är båda lika envisa, kan vara otroligt dryga och älskar att retas. Men förutom i personligheten tycker vi även om samma sysselsättningar. Ingen av oss har något som helst problem med att bara sitta hemma en hel dag och bara titta på film. Vi älskar att brotta ner varandra på golvet och kittla tills vi kiknar av skratt. Mer ofta än sällan händer det att vi, när vi hör en bra låt, flyger upp på golvet och framför en underhållande spontandans, antingen för, eller med varandra.
J är alltid varm! Inte svettig, utan bara varm. Vi brukar säga att han har "Solen i huden". Igårkväll kom vi fram till att jag har is och snö i min hud, eftersom jag alltid är kall. Det bästa jag vet, en regning kväll när jag är extra kall, är att ta min kalla kropp och krypa så nära J jag kan och borra in mina kroppsdelar under honom och sen långsamt känna hur min kropp återvärms. Han värmer mig. Jag kyler honom. Vi jämnar ut varandra.
Jag är så tacksam för det jag har, och på många sätt stolt över mig själv. Jag är stolt över mig själv för att jag samlade mod och faktiskt klev på planet till Brasilien den där dagen för snart 2 årsen. Jag trodde helt ärligt inte att jag skulle göra det, jag som är så hemmastadd. Men jag tror det var viktigt för mig att göra något, att våga släppa taget om "hemma" för att inse att det står kvar när jag återvänder. Att testa mina vingar, så att säga.
Att träffa någon där var ju inget jag drömde om. Jag hade bestämt mig redan innan jag åkte att jag skulle behålla byxorna på och känslorna på plats. Men när jag träffade J så gick det inte längre. Det som började som en oskyldig lek slutade snart i tårar och saknad, innan jag ens lämnat honom. Vi kompletterar verkligen varandra, på många sätt och vis. Låter jätteklyschit, men det är först nu jag förstår hur folk menar när de använder det uttrycket.
På många sätt är vi lika. Vi är båda lika envisa, kan vara otroligt dryga och älskar att retas. Men förutom i personligheten tycker vi även om samma sysselsättningar. Ingen av oss har något som helst problem med att bara sitta hemma en hel dag och bara titta på film. Vi älskar att brotta ner varandra på golvet och kittla tills vi kiknar av skratt. Mer ofta än sällan händer det att vi, när vi hör en bra låt, flyger upp på golvet och framför en underhållande spontandans, antingen för, eller med varandra.
J är alltid varm! Inte svettig, utan bara varm. Vi brukar säga att han har "Solen i huden". Igårkväll kom vi fram till att jag har is och snö i min hud, eftersom jag alltid är kall. Det bästa jag vet, en regning kväll när jag är extra kall, är att ta min kalla kropp och krypa så nära J jag kan och borra in mina kroppsdelar under honom och sen långsamt känna hur min kropp återvärms. Han värmer mig. Jag kyler honom. Vi jämnar ut varandra.
Kommentarer
Trackback
