5 april 2010 - Varför ha så bråttom?
Igår upptäckte vi att Julias första tand börjat titta fram under tandköttet. Vanligen brukar det hända när barnet är dryga halvåret, men min flicka har så bråttom så. Hon har dregglat som en hund den senaste tiden, och stoppar händerna i munnen hela tiden, så jag har ju haft mina aningar men viftat bort dem just eftersom hon är så liten. Men igår kände jag en liten vass, hård sak där det annars brukar vara så mjukt. Hennes motorik är ju ännu inte den bästa, så hon kan inte föra något till munnen, t.ex bitringarna. Så jag får sitta och hålla en nerkyld bitring i hennes mun åt henne att tugga och bita på. Hon verkar tycka att det är behagligt, trots att den är så stor för hennes lilla mun så hon får öppna den på vid gavel för att få grepp om den.
Farmor var snurrigare igår än vad hon var sist vi träffade henne. Vet inte om det beror på all morfin hon får eller om det är för att hon är gammal, men jag misstänker att det är lit av båda. I ena sekunden var hon någon helt annanstans och kunde för allt i världen inte förstå varför vi köpt med oss fikabröd när hon kunde ha anordnat något själv. Sedan nickade hon till och var på god väg att tappa koppen med varmt kaffe över sig själv. Flera gånger fick vi ta den ur hennes hand och sätta ner den på fatet. Sedan vaknade hon till och deltog i samtalet som om allt var som vanligt och vi var och hälsade på henne hemma i hennes lägenhet. Det är väl så det är.
Efteråt gick vi och åt, jag pappa, Johnny och Julia såklart. Vi gick på resturang på Linné. Johnny och jag åt lammfärsgrillspett med potatis och tzatziki och pappa tog lax. Det smakade riktigt gott! Sedan bar det av hemåt och Johnny och jag hyrde nya filmer, då vi inte hade något att göra.
Det var väl gårdagen, kort och gott!
Farmor var snurrigare igår än vad hon var sist vi träffade henne. Vet inte om det beror på all morfin hon får eller om det är för att hon är gammal, men jag misstänker att det är lit av båda. I ena sekunden var hon någon helt annanstans och kunde för allt i världen inte förstå varför vi köpt med oss fikabröd när hon kunde ha anordnat något själv. Sedan nickade hon till och var på god väg att tappa koppen med varmt kaffe över sig själv. Flera gånger fick vi ta den ur hennes hand och sätta ner den på fatet. Sedan vaknade hon till och deltog i samtalet som om allt var som vanligt och vi var och hälsade på henne hemma i hennes lägenhet. Det är väl så det är.
Efteråt gick vi och åt, jag pappa, Johnny och Julia såklart. Vi gick på resturang på Linné. Johnny och jag åt lammfärsgrillspett med potatis och tzatziki och pappa tog lax. Det smakade riktigt gott! Sedan bar det av hemåt och Johnny och jag hyrde nya filmer, då vi inte hade något att göra.
Det var väl gårdagen, kort och gott!
Pussgurkan♥
Kommentarer
Trackback
