19 april 2010 - Stoppar i mig...

Har kommit in i en period med konstant hunger och sötsug. Så himla jobbigt, särskilt som jag vill försöka hålla igen lite med det. Jag hade några få kronor kvar så jag åkte till Ica och köpte en Snickers, en Nöt-créme, 2 "stänger" (lakrits och äpple) och Nygårda Coca cola på flaska. Väl hemma tryckte jag i mig allting på ett ögonblick, och tro mig när jag säger att det inte alls var tillfredsställande. Tvärtemot mådde jag bara väldigt illa när allt var slut och samma stund som jag tuggade i mig den sista biten, ångrade jag bittert att jag hade gett mig hän mitt hemska sug. Min självdiciplin är inte var den en gång var! Till mitt försvar vill jag dock informera om att jag tror det här min kära vän mensen som är påväg, är väl så dags nu!

Julia ligger i sängen och tjuter. Inte gråt-tjuter men tjuter. Som om hon leker med någon typ. Kan antingen vara Nalle (som hon fick från Kajsa i påskpresent) eller Hubbe (present från Sara). Hon verkar gilla de där två. Jag gav mig själv utmaningen att få henne till att somna innan Top Model började klockan 20:00. Kom på det 19:30 så det blev bråttom. Hon skulle badas, matas, bytas, kläs och nattas, men hon verkade riktigt trött redan när jag började så jag trodde att jag hade goda chanser. Maten slängde jag ihop medan badvattnet rann och Julia var inte på badhumör så det blev bara ett snabbt dopp. Sedan fick hon en ny blöja, på med en body (pyjamasarna är nerkräkta) och matning i soffan.
Efter det hade jag ju planerat att hon lugnt skulle somna och jag skulle få kvällen framför TV:n för mig själv. Tji fick jag! Hon började vråla när jag började vagga henne och ville inte alls slappna av och somna. Jag började vanka av och ann samtidigt som jag vaggade henne, men det funkade inte det heller. Jag blev trött i kroppen och valde därför att lägga henne i sängen en stund, och då tystnar ungen! Somnade inte, men hon var tyst. Ibland verkar hon trivas bättre i sängen än i min famn, och jag vet att jag ska vara glad över att hon är så lugn när hon ligger ensam i sin säng, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen. Särskilt när jag tänker tillbaka på tiden när hon inte kunde sova om inte jag höll i henne eller låg bredvid henne. Min lilla flicka börjar bli så stor och självständig! Av alla känslor är stoltheten starkast! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0