14 april 2010 - Vad glad jag är att jag har henne!

Dagen har varit aningens jobbig. Jag har kännt mig trött och utmattad efter nattens bravader och Julia verkar ha kännt av det. Hon har varit extra gnällig och har sovit ungefär ingenting på hela dagen, så varken hon eller jag har fått någon paus att tala om. Jag tror dock att hon har kommit in i en "växafas" vilket kan göra bebisarna lite griniga och ger dem större aptit, och nu vill hon äta praktiskt taget hela tiden. Frågan är om vi inte ska öka morgon och kvällsmålet lite, 120ml håller hon sig inte särskilt länge på. Vi brukar ge henne 150ml på kvällen, natten och morgonen för det är då det går längre stunder mellan måltiderna.

Jag har i alla fall fått spendera större delen av dagen med att underhålla bebisen min, och man kan ju tro att det inte är så ansträngande, och vanligtvis tycker jag inte det heller, men efter att ha varit dålig under natten och helst vill ta det lugnt, så är minsta ansträngning utmattande. Så fort vi får barnbidraget ska jag inhandla ett babygym till henne! 
När hon inte ville somna strax efter 19, vilket hon brukar göra, bestämde jag mig för att ge henne ett bad. Sedan fick hon på sig sin pyjamas och jag gjorde ordning lite kvällsmat. När maten var slut somnade hon fort på min arm och nu ligger hon i sin mysiga säng. Precis som det ska vara!

Dagens bästa hände precis innan badet. Jag låg och busade med henne i sängen efter att jag plockat av henne blöjan. Jag "pruttade" på hennes mage, sådär som små barn brukar tycka är hysteriskt roligt. Hon har alltid tittat frågande på mig när jag gjort det innan, men idag gjorde hon något annat. Hon skrattade! Det första riktiga skrattet kom, och det var det finaste, sötaste skrattet jag någonsin hört. Det var musik i mina öron och jag kunde naturligtvis inte låta bli att skratta själv. Jag fångade det dessutom på film! Det raderade hela den gnälliga dagen från mitt minne, och när jag tänker tillbaka till den 14 april 2010 så är det hennes första skratt jag först kommer att tänka på!




Såhär gnälligt har det varit för det mesta!


Hej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0