Inte utan min Dotter

Idag är det en bra dag för såna som mig - lättlurade - att vara uppmärksamma på vad folk säger och gör mot oss. Jag är riktigt glad att Johnny inte vet om den här första april traditionen att lura folk som vi har här, för i så fall hade han väl lurat livet av mig idag. Det blir ju så mycket roligare eftersom jag förstår allt. Ja, jag kommer vara på min vakt vill jag lova. Så får vi se om det är någon som lyckas. Eller om jag lyckas...

Lillstumpan blir 3 hela månader idag. Det är ju inte klokt hur fort tiden har gått och hur mycket som har hänt. Nu är hon redan 1/4 år och om bara en månad ska vi börja ge hennesmå matportioner - smakisar - något som jag har sett fram emot att få börja göra. Ska bli så spännande att se vad som faller lilla fröken i smaken, och vad som inte gör det. Om hon tycker om samma saker som jag gör eller om hon har en helt egen uppfattning redan. Jag tror ju dock att barnen bildar uppfattningarna utifrån vad som bjuds på i hemmet. Det är ju det de blir vana vid och därför äter. När jag var liten åt jag praktiskt taget allt som stoppades munnen på mig och favoriträtten var fick och spenat som pappa gjorde. Varken mamma eller Andreas var särskilt förtjusta i det, men jag och pappa slickade gärna skålarna efteråt. Det var dock inget ovanligt. Jag och pappa brukade tycka om samma saker, och mamma och Andeas var mer kräsna. Men Andreas blev kräsen för att mamma lät honom vara det. Hon kunde laga flera olika maträtter bara för att Andreas skulle få det han tyckte om. Han fick aldrig lära sig att äta det som finns. Hade jag varit kräsen hade jag antagligen inte heller lärt mig, men jag var aldrig det. Har alltid tyckt att "smakar man inte så vet man inte". Därför smakar jag på allt innan jag bildar mig en uppfattning.
Så nu är det Julias tur att börja testa alla nya, spännande smaker och konsistenser. Jag önskar mig en stavmixer i doppresent så jag kan göra hennes mat själv. Inte för att jag tror att jag alltid kommer att orka göra det, men det blir ju billigare längden än att köpa burkmat till henne hela tiden. Sen vet jag ju själv vad hon får i sig. Har ju läst om så många skräckupplevelser där det har legat glasbitar och andra föremål i maten, som verkligen inte gör sig bra i ett litet (-eller stort) barns mun.

Speglar oss, brudar som vi är :)