29 oktober 2009 - Frågan är...?
Jag känner fan för att gå och lägga mig. Är jättesugen på att sova! Men det går ju inte! Klockan är inte ens 22 ännu. Så tidigt kan jag ju inte gå och lägga mig. Men jag har ingenting att göra! Går ju ingenting på TV jag vill se nu efter att Mammas pojkar är slut. Allstå, vissa brudar där ger mig riktiga ilningar längst ryggraden alltså! Vem fan är bruden som Bobby var ute med första gången? Hon är ju lätt en sån som föddes med silversked i munnen, hör ni hur hon pratar? Finns inget sätt att prata som jag ogillar mer än det. Lyssnar hellre på en dansk läsandes hela den sista Harry Potter boken än har en konversation med "en sån"! Och hon som vägrade brottas i sopan för att hon inte ville att hennes famillj skulle se det? Öhhh va? Vad skulle familjen göra då då? Bannlysa henne? Det är ju på skoj för gudars skymning!
Imon blir det kanske shopping med Andreas beroende på vilken tid han kommer vara hemma. Hoppas, hoppas att det inte blir försent!! Fast samtidigt är det dumt att hoppas. Är det något jag lärt mig av att vara en lastbilschaufförs dotter är att man aldrig ska förlita och hoppas på de preliminära tiderna, för i 9 fall av 10 är de inte desamma som de slutgiltiga, och har man då gått och hoppats på det blir man bara besviken! Så vi får ta det som det kommer.
Kanske skulle försöka ge farmor en visit nästa vecka. Det tror jag att hon skulle gilla, och dessutom får jag gratis mat och det gillar jag! Får se till att hälsa på henne lite oftare nu när jag bor inne i stan. Bara lathet att inte göra det nu när det inte kostar en massa. Å andra sidan är jag ju rätt lat...
Imorgon går jag in i vecka 33. Alltså bara ca. 7 veckor kvar tills vi får träffa den lille krabaten. Och på tisdag är det 4 veckor kvar innan Johnny kommer tillbaka. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, fan vad fort det går! Men ingen är gladare för det än jag. Två månader har idag gått sen Johnny åkte. Och det var över ett halvårsen jag fick beskedet att jag var gravid. Och nu är snart all väntan och längtan över och snarare än jag kan ana kommer jag sitta här med en liten bebis på armen och Johnny bredvid mig. Då kommer det vara precis som det ska! Längtar så jag spricker...!!
Får se om jag slänger in handduken och kryper till kojs eller låter kvällen leva lite längre!! I vilket fall som helst så ses vi. Sooner or later...
CIAO!
Imon blir det kanske shopping med Andreas beroende på vilken tid han kommer vara hemma. Hoppas, hoppas att det inte blir försent!! Fast samtidigt är det dumt att hoppas. Är det något jag lärt mig av att vara en lastbilschaufförs dotter är att man aldrig ska förlita och hoppas på de preliminära tiderna, för i 9 fall av 10 är de inte desamma som de slutgiltiga, och har man då gått och hoppats på det blir man bara besviken! Så vi får ta det som det kommer.
Kanske skulle försöka ge farmor en visit nästa vecka. Det tror jag att hon skulle gilla, och dessutom får jag gratis mat och det gillar jag! Får se till att hälsa på henne lite oftare nu när jag bor inne i stan. Bara lathet att inte göra det nu när det inte kostar en massa. Å andra sidan är jag ju rätt lat...
Imorgon går jag in i vecka 33. Alltså bara ca. 7 veckor kvar tills vi får träffa den lille krabaten. Och på tisdag är det 4 veckor kvar innan Johnny kommer tillbaka. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, fan vad fort det går! Men ingen är gladare för det än jag. Två månader har idag gått sen Johnny åkte. Och det var över ett halvårsen jag fick beskedet att jag var gravid. Och nu är snart all väntan och längtan över och snarare än jag kan ana kommer jag sitta här med en liten bebis på armen och Johnny bredvid mig. Då kommer det vara precis som det ska! Längtar så jag spricker...!!
Får se om jag slänger in handduken och kryper till kojs eller låter kvällen leva lite längre!! I vilket fall som helst så ses vi. Sooner or later...
CIAO!
Kommentarer
Trackback
