Inte utan min Dotter

    Jag tror aldrig jag har varit med om att tiden har gått så fort! Jo, självklart har jag det, men inte under de här omständigheterna. Inte när jag velat att den ska gå fort och jag har haft jättetråkiga dagar framför mig. Man längtade ju alltid till loven när man gick i skolan. Jag minns att jag satt och räknade hur många dagar det var kvar till höstlovet - sista dagen på sommarlovet. Tyckte att de få veckorna gick yberlångsamt, men nu har det redan gått 44 dagar sen Johnny åkte, och det är bara 48 kvar tills han kommer tillbaka. På fredag har alltså halva tiden gått och på lördag är det färre dagar kvar än vad det har gått. Utan att jag vet ordet av kommer jag stå på Landvetter flygplats och vänta på honom. Undrar hur jag kommer reagera den här gången? Känns så mycket annorlunda nu. Förra gången var jag så nervös, visste ju inte hur något kommer att bli. Det vet jag ju inte nu heller, såklart, men nu känner vi varandra på ett annat sätt. Då hade vi träffats på kvällarna när vi skulle festa, och jag sov över hos honom på helgerna. Det var bara de två sista veckorna vi var med varandra non-stop och det räcker ju inte för att lära känna en människa. Men nu har vi bott med varandra i 6 månader, vi vet varandras brister och varandras svagheter. Vi har upptäckt saker hos varandra som vi kanske inte var beredda på, t.ex att vi båda har grymt starka viljor och ger oss inte i första taget. Men vi har fått lära oss att mötas på mitten och kompromissa.

    Kanske kommer jag gråta? Skulle ju inte vara jättekonstigt. Kommer ju vara så glad och hormonerna gör ju sitt de också. Gör jag det vet jag precis vad som kommer hända! Johnny kommer komma fram till mig, krama om mig och säga "Oi minha chorona de amor" (Hej min älskade "lipsill") Och då kommer jag börja skratta! :D

---

Nu ska vi sova i alla fall, jag och Sprattlas Hansson Dos Santos där inne :)


Dormir bebe
Kagoga vai pegar
Mamai foi pra feira
Papai foi trabalhar


Godnatt.Boa noite.Goodnight.