Inte utan min Dotter

    Ja, det är ju inte jättetidigt, för en vanlig svensk som vid det här laget redan suttit på jobbet/skolan i nån timme eller så. Men för mig (jag är ju ingen vanlig svensk) är det fortfarande natt. Jag tycker inte om att gå upp såhär tidigt på morgonen om jag inte vet att jag kommer vara sysselsatt hela dagen. Förra veckan var okej eftersom jag jobbade. Men nu vet jag bara att jag ska in till göteborg och gå till barnmorskan och sen träffa Sara en stund efteråt. Och sen då? Därför föredrar jag att sova på dagen och vara vaken på natten. Det är jag och fladdermössen ;)  
                                


    Jag vaknade inatt av det konstigaste! Hela sängen guppade till. Det kändes ungefär som när man ligger i en vattensäng och någon sätter sig på andra änden. Jag ryckte till och började undra vad fan det var som gubbade i sängen. Lite otäckt tyckte jag ju såklart att det var, eftersom jag är så rädd för allt. Så jag vände på mig och drog täcker över huvudet och försökte somna om, då det guppade igen. Då upptäckte jag var det var! Var ju bebisen som sparkade, såklart! Att den lille kan vara så stark redan. Jag flyttade verkligen på mig när han/hon sparkade till. Om det är så nu hur kommer det bli de sista veckorna, undrar jag. Jag lär ju få blåmärken från insidan och eventuellt några brutna revben!

    Nu ska jag i alla fall se till att få något i magen, för det tror jag både jag och Sprattel behöver för att komma igång lite. Sitter fortfarande här och gnuggar sömnen ur ögonen. Jag har i alla fall klätt på mig, så det är bara frukost, tandborstning och hårborstning kvar innan jag är redo att ge mig av! Kanske jag slipper stressa ner till bussen då. Tror inte jag klarar det idag, det smärtar i mina knän!


Vi hörs sen, ju :)