Inte utan min Dotter

    Vissa saker kan vara jobbiga, men när dessa saker är jobbiga nu, blir de riktigt djävulska. Så fort något går emot och inte löser sig på det sättet jag hoppats på och vore enklast, så kommer det. Jag kan sitta och gråta i timmar, och det är inte särskilt roligt. Det är sånt där riktigt hysteriskt gråt också. Inga vackra filmtårar här inte, här kör vi på rikitgt!

Det hemska hulkandet som låter så illa att man tror man är påväg att stryka med.
De otäcka minerna som får en att gråta ännu mer om man råkar passera en spegel och som dessutom ger en träningsvärk när det är över.
Ögon och ansikte antar en mer och mer röd nyans och till slut ser man ut som ett jäst körsbär i nyllet.
Den obligatoriska tröttheten är som en biverkning, eller följdsjukdom och man blir alldeles stirrig.

    Ja, så jag satt i sängen och försökte se något mellan tårarna, men lyckades inte jättebra. Kände mig mer eller mindre som ett undervattensdjur. Det kändes ungefär som det aldrig någonsin skulle ta slut. Som om jag skulle sitta i resten av mitt liv i den här sängen, i det här rummet och tömma min kropp på vätska. Men jag hade inga planer alls på att sluta leva, så jag gick upp och fixade mig lite mat och läste medan jag åt. Sedan somnade jag och sov i ett par timmar. Vaknade sedan, lika trött och hungrig som jag hade varit innan.
    Så nu har jag ganska nyligen varit nere och handlat mat och vräkt i mig. Kebab, så kan jag reta Johnny lite, om jag får tag på honom idag. Får se, får se...

    Nu håller Tilda på att klättra på väggarna där hemma i Fruängen kan jag tro. Hennes...största beroende(?) ska snart komma hem. Han har varit borta ända sen i fredags! Ja, denna fredagen. Alltså, två dagar, och Tilda har såklart längtat ihjäl sig, den mesproppen ;) Får lov att säga så nu, eftersom jag är precis likadan. Kan bara tänka mig hur jag kommer bete mig den sista timmen innan vi hämtar upp Johnny på flygplatsen. Visserligen kommer han ha varit borta något längre, men man saknar ju alltid. Blir alltid lite pirrig i magen när man får ses igen, vilket jag tycker är bra. Tänk vad sorgligt den dagen man upptäcker att pirret inte finns kvar. Nej, tacka vet jag pirret!!


Hej!