29 november 2009 - Gråter in julen...
Har varit ledsen idag. Börjar längta tillbaka till när jag var liten, när julen var en självklarthet och man själv inte behövde tänka på hur den skulle ordnas. Tror hela utveckligen blev fel när mamma dog och pappa sen flyttade iväg. Det är kanske inte meningen att det ska vara på det sättet man växer upp. Känns som de första "vuxenpoängen" kommer när man flyttar hemifrån och det känna liksom aldrig som att jag gjorde det eftersom hemmet jag lämnade inte var något direkt hem längre.
Jag har längtat som ett barn efter julen hela året. Längtat efter att få samla hela släkten och sitta och prata och äta massa gott osv. Som vi alltid har gjort. Men det kommer inte bli så i år. Hälften av släkten kommer inte ens vara med. Britt och Sture (faster+make) ska ut med båten, och jag antar att deras barn, alltså mina kusiner, kommer att fira med sina respektive. Olle, Susan och Annelie (farbror+fru och kusin) ska eventuellt åka till England och fira julen där. Farmor kommer förmodligen inte orka åka någonstans alls. Så det kommer bli Pappa, Katharina, Andreas, Tessie, Johnny och jag. Vart vi ska vara vet jag inte heller, men antagligen blir det hemma hos mig och Johnny. Finns ingen annanstans liksom. Lägenheten där Andreas och Tessie bor är alldeles liten. Är man 3 pers där får man turas om att röra på sig typ. Kattis vill inte ha julen igen för det var alldeles "för mycket jobb". Och då finns bara här kvar. Inte för att det gör mig så mycket.
Har funderat över varför julen är så viktig för mig och kom idag på att jag tror det har med mamma att göra. Det kändes lite som hennes högtid. Det var hon som alltid styrde upp julen i vårat hem med pynt och bak osv. Att fira julen som vi alltid gjort gör att det känns som att hon fortfarande är delaktig. Jag känner mig närmare henne. Och just det här året hade jg verkligen velat ha henne här. Det kommer ju aldrig att ske, men nu kommer inte de andra vara med heller. Det har så länge varit den dagen på året vi alla träffats. Känns som jag glider längre och längre iväg från dem, vilket gör mig ledsen. Vi hade fått en sån fin kontakt.
Så jag har spenderat större delen av första advent i soffan hulkandes som ett litet barn. Hade ett timlångt uppehåll när vi var i Allum, men nu känner jag mig rätt nedstämd igen.
Jag saknar dem...
Jag har längtat som ett barn efter julen hela året. Längtat efter att få samla hela släkten och sitta och prata och äta massa gott osv. Som vi alltid har gjort. Men det kommer inte bli så i år. Hälften av släkten kommer inte ens vara med. Britt och Sture (faster+make) ska ut med båten, och jag antar att deras barn, alltså mina kusiner, kommer att fira med sina respektive. Olle, Susan och Annelie (farbror+fru och kusin) ska eventuellt åka till England och fira julen där. Farmor kommer förmodligen inte orka åka någonstans alls. Så det kommer bli Pappa, Katharina, Andreas, Tessie, Johnny och jag. Vart vi ska vara vet jag inte heller, men antagligen blir det hemma hos mig och Johnny. Finns ingen annanstans liksom. Lägenheten där Andreas och Tessie bor är alldeles liten. Är man 3 pers där får man turas om att röra på sig typ. Kattis vill inte ha julen igen för det var alldeles "för mycket jobb". Och då finns bara här kvar. Inte för att det gör mig så mycket.
Har funderat över varför julen är så viktig för mig och kom idag på att jag tror det har med mamma att göra. Det kändes lite som hennes högtid. Det var hon som alltid styrde upp julen i vårat hem med pynt och bak osv. Att fira julen som vi alltid gjort gör att det känns som att hon fortfarande är delaktig. Jag känner mig närmare henne. Och just det här året hade jg verkligen velat ha henne här. Det kommer ju aldrig att ske, men nu kommer inte de andra vara med heller. Det har så länge varit den dagen på året vi alla träffats. Känns som jag glider längre och längre iväg från dem, vilket gör mig ledsen. Vi hade fått en sån fin kontakt.
Så jag har spenderat större delen av första advent i soffan hulkandes som ett litet barn. Hade ett timlångt uppehåll när vi var i Allum, men nu känner jag mig rätt nedstämd igen.
Jag saknar dem...
Kommentarer
Postat av: Mad
snutten jag finns här för dig 24/7 om du känner du behöver prata med någon! du ska inte behöva sitta ensam och vara ledsen...
älskar dig<3
Trackback
