Inte utan min Dotter

Nu är jag nästan precis nyhemkommen efter besöket hos barnmorskan och arbetsförmedlingen. Har haft riktig flyt idag, bortsett från en 2 minuters försening imorse. Dock kan jag inte bli beskylld på för det. Är ju inte mitt fel att vagnarna alltid går 2-3 minuter innan utsatt tid. Men det var ingen skada skedd!

Först fick jag väga mig. Har gått upp 0,2 kg sen sist. Inte så mycket som man kanske borde, men så länge jag äter är det ingen fara på taket. Berättade om min dåliga aptit och barnmorskan sa, precis som pappa gjort, att det förmodligen är pga bebisen ligger och trycker på magsäcken så det inte riktigt får plats något. Jag får försöka äta lite åt gången. Sedan berättade jag om smärtan jag kände på väg hem till Sara i söndags och fick då veta att förvärkar och sammandragningar innan förlossningen vanligtvis inte ska göra speciellt ont. Ska därför in och lämna urinprov imorgon för att se så jag inte fått en urinvägsinfektion som ibland kan visa sig på det viset, och inga andra. Hon trodde dock inte att jag behövde oroa mig. Mest en försiktighetsåtergärd så det kan uteslutas liksom. Fick även mitt blodtryck kollat, (lika fint som alltid) och lite beröm från BM som sa att jag nog kommer bli en duktig mamma. Hon sa att det verkar som om jag har haft det så jobbigt nu, men klarar det jättebra! Alltid roligt att höra :D
Efter vår lilla pratstund skulle vi mäta och lyssna, som vi alltid gör. Fick ännu mer beröm, den här gången lite mer ytligt; Jag har tydligen en väldigt fin mage! Inga konstigheter den här gången heller, livmodern växer, bebisen växer och hjärtat slår i fin takt. Den lille där inne reagerade dock väldigt starkt på ljudet från apparaten som används att lyssna på hjärtat med, och sparkade till mot den. Det var ingen liten spark, kändes nästan som om jag skulle rulla av britsen. Barnmorskan blev imponerad och sa att han/hon verkar stark. Jag sa att det är för att han/hon är Brasiliansk :p Hon kände även på nedre delen av min mage och sa att huvudet kändes jättetydligt, men bara för att vara på den säkra sidan fick vi gå in i ett annat rum och kolla lite.
Jag fick hoppa upp på en ny brits och hon plockade fram den lilla TV:n och sprutade ut den kalla sörjan på min mage. Fick kalla kårar längst hela ryggen. Hon hittade huvudet direkt, som mest såg ut som en vit cirkel. Hon försökte även få den i profil, så vi fick se den lilla näsan och munnen också. Sedan flyttade hon upp den lite så vi såg det rytmiskt bankande hjärtat. Så mycket mer syntes inte eftersom bebisen är så stor.
Barnmorskan är nästan lika nyfiken som jag på hur bebisen ser ut när den kommer. Hon befallde mig att ha den med mig när jag kommer på återbesöket efter förlossningen. Jag sa att hon inte behöver oroa sig, för som (hysterisk) mamma lär det nog ta ett tag innan jag känner mig trygg med att lämna bort honom/henne till någon alls. Bara mamma kan!! ;)

Sedan åkte jag till arbetsförmedlingen, och även där gick det smidigt. Fick vänta i 5-10 minuter och sedan komma in till en handledare direkt. Jag berättade min situation och hon fixade en handlingsplan till mig på plats. Jag kommer behöva söka jobb "aktivt" tills det att jag går på mammaledighet. När man har rätt att ta ut detta vet jag dock inte, men ska höra av mig till försäkringskassan om det. Jag behöver i alla fall inte åka tillbaka till AF mer utan får söka jobben på egen hand. Hur många om dagen det ska vara minimum ska jag prata med socialsekreteraren om, för hon på AF visste inte riktigt. Det var i alla fall smidigt avklarat på ca. 15 minuter och sen var det bara att åka hem.

And here I am....

Köpte 2 chokladbollar med mig hem också, så jag är rätt nöjd :D



Hej svejj!!