2 november 2009 - Rassetant på 11:an
Fattar inte hur jag lyckades kliva ur sängen i morse. Funderade på att skippa kursen idag och sova vidare eftersom jag hade sovit typ...ingenting. Men skam den som inte försöker, så jag drog mig själv upp ur sängen, på med kläderna och tryckte i mig lite fil till frukost. Kom till och med iväg i god tid så jag slapp stressa, men jäklar vad folk det var på 3:an! Höll på att förvandlas från människa till en blöt svettfläck på spårvagnsgolvet. Gör ju inte saken enklare att folk inte ser att jag är gravid så de bara tränger på, vilket jag inte gillar. Blir livrädd att någon ska köra en armbåge i magen på mig, eller tappa balansen och luta sig mot magen. Står alltid med en hand några centimeter från magen i full beredskap att stöta bort allt som inte ska vara där. Är inte säker på att det skulle skada barnet, eftersom de ligger rätt trygga därinne, men jag vill ändå inte riskera det. Dessutom lär det göra skitont!
Vi var klara strax efter 11 och jag skyndade mig hem så gott jag kunde för att äta lunch. Var riktigt hungrig! På 11:an satt en sur gammal tant och tjurade vid platsen för barnvagnar. Hon höll krampaktigt i sin rullator och såg ut som all världens bekymmer låg på hennes axlar. Hon mumlade en massa, varav inget lät särskilt trevligt och jag kände ett enormt obehag av att titta på henne. Är glad att jag inte jobbar i hemtjänsten hemma hos henne. Jag hörde henne säga "Sverige är till för svenska människor som betalar skatt...". Framför henne, med barnvagn, stod en kvinna från - jag tror - Somalia och såg aningen förrvirrad ut. Vid nästa hållplats kommer tre män ranglande mot utgången. De hade minst sagt dränkt sina sorger i starka saker och det stank om dem när de gick förbi och förde oväsen som ett gäng femtonåringar på en lördagkväll. De var svenska, men jag har en känsla av att det är mindre chans att dem betalar skatt än kvinnan med barnet. Usch vad trött jag blir på sånt där...
När jag kom hem åt jag korv, vita bönor, bröd och ägg. Nej, jag åt aldrig äggen. Kokade dem, men blev alldeles för mätt på det andra så jag fick inte i mig mer. Efter maten fick jag sån fruktansvärd kramp i magen, som jag inte haft på länge. Var rädd att jag skulle bli riktigt sjuk. Men det avtog lite och då gick jag och lade mig en stund. Eller ja, sov tre timmar och nu är det bra. Ska strax äta igen. Börjar bli hungrig...
See you later, alligator
- In a while, crocodile ;)
Vi var klara strax efter 11 och jag skyndade mig hem så gott jag kunde för att äta lunch. Var riktigt hungrig! På 11:an satt en sur gammal tant och tjurade vid platsen för barnvagnar. Hon höll krampaktigt i sin rullator och såg ut som all världens bekymmer låg på hennes axlar. Hon mumlade en massa, varav inget lät särskilt trevligt och jag kände ett enormt obehag av att titta på henne. Är glad att jag inte jobbar i hemtjänsten hemma hos henne. Jag hörde henne säga "Sverige är till för svenska människor som betalar skatt...". Framför henne, med barnvagn, stod en kvinna från - jag tror - Somalia och såg aningen förrvirrad ut. Vid nästa hållplats kommer tre män ranglande mot utgången. De hade minst sagt dränkt sina sorger i starka saker och det stank om dem när de gick förbi och förde oväsen som ett gäng femtonåringar på en lördagkväll. De var svenska, men jag har en känsla av att det är mindre chans att dem betalar skatt än kvinnan med barnet. Usch vad trött jag blir på sånt där...
När jag kom hem åt jag korv, vita bönor, bröd och ägg. Nej, jag åt aldrig äggen. Kokade dem, men blev alldeles för mätt på det andra så jag fick inte i mig mer. Efter maten fick jag sån fruktansvärd kramp i magen, som jag inte haft på länge. Var rädd att jag skulle bli riktigt sjuk. Men det avtog lite och då gick jag och lade mig en stund. Eller ja, sov tre timmar och nu är det bra. Ska strax äta igen. Börjar bli hungrig...
See you later, alligator
- In a while, crocodile ;)
Kommentarer
Trackback
