15 november 2009 - Helgen lider mot sitt slut..!
Jaha, nu har ännu en helg kommit och gått men jag sörjer inte. Är riktigt nöjd med hur min urartade sig då jag har haft sällskap varje dag! Igår var jag ju först med pappa och Andreas och sen på kvällen med Madde och idag har jag haft Sara här flera timmar! (Fast jag är ju aldrig ensam nuför tiden...)
Hon kom vid sextiden och vi började laga mat så fort köttfärsen var upptinad. Hon hade köpt med sig annanas som hon gärna har i sina tacos, men alldeles försent upptäckte vi att jag inte äger någon konservöppnare (måste upp på "Att köpa"-listan) så jag fick öppna den med en liten fruktkniv. Tro mig, det var under rädsla jag gjorde det, men det gick faktiskt rätt smidigt och utan minsta blodspill!
Efter maten satt vi och tittade på "I now pronounce you Chuck and Larry" med Adam Sandler och till vår lycka hade även favoriten Rob Schneider en liten roll som asiatisk prälle i Kanada. Han har nästan alltid en liten roll i alla filmer som Adam Sandler är med i och den roligaste är lätt i "Big Daddy". Där spelar han ilegal invandrare som jobbar som matbud. Garvar så jag döör när de har läsövningar!! Så himla rolig, plus att Julian (Cole och Dylan Sprouse) är den sötaste lille ungen nånsin! Typisk min och Saras humor det där. Som min bror sa -"Den bästa humorn är den man inte förstår...". Det är väl sant för det händer rätt ofta att jag sitter åt skrattar åt saker jag inte alls förstår.
Bad Sara att hjälpa mig ta ut sopor och kartonger också innan hon gick, så vi packade på oss alla överfyllda påsar med tomma mjölkpaket och konservburkar. Eftersom soprummet är närmare än återvinningsstationen så skulle vi ta det först. Ljuset är släckt där inne, men tänds automatiskt efter en liten stund när man öppnat dörren, men de första sekunderna är bäcksvarta. Så när jag drar upp dörren och är påväg in möts jag av konturerna på något litet med krulligt hår. Höll på att sätta hjärtat i halsgropen och jag ylade i högan skyn av rädsla. När lampan tändes stod där en liten, liten tanta och stirrade väldigt roat på mig. Hon och Sara brast ut i skratt medan jag försökte samla mig från chocken. Tanten såg allt annat än farlig ut och skrattade så gott åt min rädda nuna. Ett tag trodde jag nästan att mitt vatten skulle gå, men efter ett tag fick jag ordning på min höga puls och rusande hjärta. Ett hemskt avslut på en underbar kväll!
Nu är det i alla fall snart dags för mig att krypa ner i sängen. Känner mig trött ungefär överallt i hela kroppen. Undrar vad som händer imon? Måndag...inte mycket skulle jag tro! Den här veckan är i stort sätt helt tom i kalendern. Funderar på att åka hem till farmor och Olle, Susan och Annelie nån dag. Men jag får se hur energin håller sig i veckan.
Godnatt och sovgott
Hon kom vid sextiden och vi började laga mat så fort köttfärsen var upptinad. Hon hade köpt med sig annanas som hon gärna har i sina tacos, men alldeles försent upptäckte vi att jag inte äger någon konservöppnare (måste upp på "Att köpa"-listan) så jag fick öppna den med en liten fruktkniv. Tro mig, det var under rädsla jag gjorde det, men det gick faktiskt rätt smidigt och utan minsta blodspill!
Efter maten satt vi och tittade på "I now pronounce you Chuck and Larry" med Adam Sandler och till vår lycka hade även favoriten Rob Schneider en liten roll som asiatisk prälle i Kanada. Han har nästan alltid en liten roll i alla filmer som Adam Sandler är med i och den roligaste är lätt i "Big Daddy". Där spelar han ilegal invandrare som jobbar som matbud. Garvar så jag döör när de har läsövningar!! Så himla rolig, plus att Julian (Cole och Dylan Sprouse) är den sötaste lille ungen nånsin! Typisk min och Saras humor det där. Som min bror sa -"Den bästa humorn är den man inte förstår...". Det är väl sant för det händer rätt ofta att jag sitter åt skrattar åt saker jag inte alls förstår.
Bad Sara att hjälpa mig ta ut sopor och kartonger också innan hon gick, så vi packade på oss alla överfyllda påsar med tomma mjölkpaket och konservburkar. Eftersom soprummet är närmare än återvinningsstationen så skulle vi ta det först. Ljuset är släckt där inne, men tänds automatiskt efter en liten stund när man öppnat dörren, men de första sekunderna är bäcksvarta. Så när jag drar upp dörren och är påväg in möts jag av konturerna på något litet med krulligt hår. Höll på att sätta hjärtat i halsgropen och jag ylade i högan skyn av rädsla. När lampan tändes stod där en liten, liten tanta och stirrade väldigt roat på mig. Hon och Sara brast ut i skratt medan jag försökte samla mig från chocken. Tanten såg allt annat än farlig ut och skrattade så gott åt min rädda nuna. Ett tag trodde jag nästan att mitt vatten skulle gå, men efter ett tag fick jag ordning på min höga puls och rusande hjärta. Ett hemskt avslut på en underbar kväll!
Nu är det i alla fall snart dags för mig att krypa ner i sängen. Känner mig trött ungefär överallt i hela kroppen. Undrar vad som händer imon? Måndag...inte mycket skulle jag tro! Den här veckan är i stort sätt helt tom i kalendern. Funderar på att åka hem till farmor och Olle, Susan och Annelie nån dag. Men jag får se hur energin håller sig i veckan.
Godnatt och sovgott
Kommentarer
Trackback
