14 november 2009 - 18 dagar...
Nu är han snart här igen. Alla papper är fixade och hans hand, så nu kan jag slappna av och bara vänta på att planet ska landa. Sen är det snart dags att leka mamma-pappa-barn fortsättningen på mamma-pappa-gör-barn..! Hur ska det gå tro? Undrar hur jag kommer bli som mamma, och är riktigt nyfiken på hur Johnny kommer bli som pappa. Men jag ser på honom att han längtar så mycket efter att få komma hit och börja sitt nya liv. Att lämna all gammal skit bakom sig och bli någon ny. När vi pratade på msn igår bad han mig ställa mig upp så han kunde se magen ordentligt. Jag la av vana ena handen på den stora bollen, fast på sidan så han knappt såg. Han frågade då om jag kunde flytta handen så han kunde se. Han såg så drömmande ut när jag stod där och klappade mig själv på den lilla bebismagen vi skapat tillsammans, även om det inte riktigt var vad vi tänkte oss när vi gjorde det.
Bara 18 dagar, snart 17. Två veckor och några dagar. Kommer ihåg när han varit borta två veckor. Jag var så lycklig över att en sjättedel av tiden hade runnit iväg. Nu är det bara en sjättedel kvar, och det är ju inte länge alls! Över 70 dagar har gått sen han åkte, fast det känns som det var igår. Det värker fortfarande till när jag tänker på den dagen. När jag var tvungen att släppa honom och veta att det skulle dröja mer än tre månader innan jag fick känna honom igen. Minns hur jag vände mig om i dörren och hur han vände sig i rulltrappan precis samtidigt. Han såg precis likadan ut som jag kände mig; tom och uppgiven...
Vai voltar, amor. Saudades muito.
Så innan jag vet ordet av kommer vi väl ligga och trängas i divanen i soffan, eftersom det lätt är den bästa platsen att ligga på. Har jag otur så låter han mig få platsen utan minsta tjat "bara" för att jag är på tjocken! Let´s not hope! Då blir det ju inte roligt alls...! Längtar efter att få ligga i soffan (-eller sitta) och garva åt fåniga saker tillsammans. Älskar det...
