10 november 2009 - Varning för självömkan.

Jaha, nu börjas det igen! 

    Vaknade efter knappt 5 timmars sömn, öm och stel i hela kroppen. Magen var så tom att det ekade inuti mig. Inget konstigt med detta, med tanke på hur lite mat jag får i mig på dagarna. Jag är ju bara inte hungrig. Jag kan verkligen inte äta när jag inte är hungrig. Bara tanken på det får magen att vilja vända på sig. Så jag tyckte inte det var någon ide alls att gå upp för att stoppa i mig nåt. Försökte lägga mig till rätta och somna om, men ärligt? Vem försökte jag lura. Kan ju bara ligga på ett sätt just nu. Brukar vara två, men nu, tack vare sprutan igår, finns inte en chans att jag kan ligga på höger sida. Vilket är min favoritsida att ligga på! Känns fel annars, som att tvingas skriva med vänster hand trots att jag är högerhänt, typ. Dessutom, om jag inte kan röra på mig under natten blir hela kroppen stelare än vad den annars är och jag får gå som en krok innan lederna har mjukat upp sig.
    Så jag gick upp. Hällde upp lite musli i en tallrik mjölk och satte mig framför Montel. Kunde väl trycka i mig 5-6 skedar innan det tog stopp. Dissade då muslin mot en clementin som jag fick i mig - efter 15 minuter.

Men nu får jag gå och lägga mig igen. Somnar snart här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0