1 november 2009 - Everyday is a getting closer..
Minns att jag lyssnade på den låter en hel massa innan jag kom iväg till Brasilien igen. Det är ju det man vill höra när man går i väntans tider, så att säga. Att varje dag är ett steg närmare det man vill ska hända.
Pratade med pappa idag om tankar inför förlossningen. Hur vi ska ta oss in ifall varken han eller Andreas är hemma. Kan ju hända efter att det sker efter deras semester är slut och då har vi ju ingen skjuts. Men vi får ha pengar liggandes hemma till en taxi, för jag vägrar åka kommunalt in till förlossningen. No fkn chance!! Sen frågade jag honom hur otäckt det var som pappa att stå bredvid när barnet föds. Johnny är ju som sagt lite orolig för att han ska se massa äckliga saker och börja kräkas. Jag har försökt förklara för honom att han inte behöver vara orolig. De kommer inte tvinga honom att se någonting som han inte vill se, men han köper det inte riktigt. Så jag tänkte att om pappa säger det kanske han tror på det, eftersom han varit med om det. Men jag ville kolla vad pappa skulle säga först, så han inte skrämmer upp honom ännu mer. Men det lär han inte göra. Han sa att det inte var något äckligt alls. Jag berättade för Johnny vad pappa hade sagt och att han inte behövde oroa, och han svarade "I hope so...". Han behöver nog lite mer övertygande innan han är helt lugn, men det verkar gå åt rätt håll i alla fall!
Pratade med pappa idag om tankar inför förlossningen. Hur vi ska ta oss in ifall varken han eller Andreas är hemma. Kan ju hända efter att det sker efter deras semester är slut och då har vi ju ingen skjuts. Men vi får ha pengar liggandes hemma till en taxi, för jag vägrar åka kommunalt in till förlossningen. No fkn chance!! Sen frågade jag honom hur otäckt det var som pappa att stå bredvid när barnet föds. Johnny är ju som sagt lite orolig för att han ska se massa äckliga saker och börja kräkas. Jag har försökt förklara för honom att han inte behöver vara orolig. De kommer inte tvinga honom att se någonting som han inte vill se, men han köper det inte riktigt. Så jag tänkte att om pappa säger det kanske han tror på det, eftersom han varit med om det. Men jag ville kolla vad pappa skulle säga först, så han inte skrämmer upp honom ännu mer. Men det lär han inte göra. Han sa att det inte var något äckligt alls. Jag berättade för Johnny vad pappa hade sagt och att han inte behövde oroa, och han svarade "I hope so...". Han behöver nog lite mer övertygande innan han är helt lugn, men det verkar gå åt rätt håll i alla fall!
O menino de meus sonhos. Saudades de voce, amor!
Kommentarer
Trackback
