Inte utan min Dotter

    Är lite svårt att uppdatera bloggen så ofta som jag hade velat eftersom jag inte har någon dator hemma. Får passa på när jag är hemma hos Sara och hon blir toanödig! Sitter nu, uppenbarligen, hemma hos henne. Ska strax ta oss in till stan och äta lite sushi!

    Johnny åkte till Karlsstad(!) i förmiddags för att hälsa på en vän som befinner sig där, så nu är man gräsänka i två dagar. Undrar vad jag ska hitta på. Hade faktiskt velat kunna festa med mina vänner, men det blir inget med det! Jag har ju i alla fall TV:n och sängen för mig själv, och det är ju alltid nåt!

   Var i Åsa två dagar förra veckan och gjorde ingenting. Blir nästan som semester när man åker ner dit nu. Bodde hemma hos Saras pappa och hade det jättemysigt. Låg på stranden en dag, men det var alldeles för kallt för att bada! Sara kom i och doppade sig, men jag vankade ut och stannade när vattnet nådde upp till delen på benet där knäet upphör att vara knä och istället blir lår. Stod sedan där och tittade obegripande på ungarna som dök och simmade och tyckte det var jätteskönt. 
    Åker troligen ner igen i veckan och stannar lite längre. Ska då besöka mammas grav och Lena, något som var alldeles för längesedan och troligen behövligt nu. Ska se om kanske Joss befinner sig i Frillesås, så kanske vi kan ses nånstans. Var ju ett tag sen vi träffades och börjar ju få lite abstinens!! Hon jobbar ju en del vet jag, duktig som hon är, min Dutte!

    Blev kallad "jävla fitt-hora" idag av två killar som blev skitförbannade för att jag inte höll spårvagnen för dem - jag skulle inte ens med den och stod och väntade på bussen på andra sidan! Började nästan gråta, känslig som jag är.

    Inte så mycket annat att skriva. Gick in i vecka 15 i onsdags och börjar tröttna på att ha "mensvärk". Spänner som sjutton över nedre delen av magen och byxorna som var så stora att de hasade ner och hängde sig i knävecken förr börjar nu sitta bra, om inte lite tajt. Syns ju inte så mkt än, men det känns! Ska på ultraljud om 18 dagar. Ser fram emot det, men är samtidigt jättenervös. Tänk om man får höra nåt man inte vill! Var hypokondriker förr, men det börjar gå över till paranoia nu. Kanske inte är så ovanligt. 

    Måste hem till farmor också och knäcka nyheten för henne. Vet inte om jag törs! Hur säger man nåt sånt här till sin gamla farmor som man alltid varit "Minstingen" för? Är rädd att ge tanten en hjärtattack eller nåt. Tror jag överdriver. Farmor brukar ta nyheter bra och skulle aldrig döma mig, men lite nervöst är det. Funderar på att försöka få pappa att följa med så jag slipper vara ensam. Hoppas bara att inte någon annan berättat redan. Blir ju antagligen värre om hon får höra det från någon annan....

Tills vidare, peeps!