29 december 2009 - Värkar
Igårkväll fick jag riktiga värkar vill jag lova. Trodde min kropp skulle vända sig ut och in. Låg i sängen och försökte andas och slappna av, men tro mig, det är inte så lätt som det ser ut. Skrek som en stucken gris och mina försök att kväva det i kudden gick inte. Johnny försökte döva smärtan genom att offra sina kroppsdelar till mig att krama åt. Ryggmassage försökte han sig också på, och det hjälpte väl lite. Runt 04 i morse, efter att inte ha sovit en blund någon av oss, bestämde vi oss för att åka in till Förlossningen. Johnny ville inte stanna hemma, dels för jag hade så ont och dels för att han inte ville få grannarna väckta.
När vi kom fram blev jag uppkopplad på en monitor som visade bebisens hjärtslag och värkarnas kurvor. Allting såg bra ut och värkarna var verkligen starka. Johnny satt mycket fascinerat och höll koll på mina värkar och meddelade när det kom en. Inte för att det behövdes, kände det ju ganska tydligt själv, men det känns bra att han är insatt i vad som händer.
Efter att ha legat med den här monitorn i ca. 30 min skulle barnmorskan undersöka min livmodertapp och hur långt jag hade kommit. Till min besvikelse var jag bara öppen 1cm. Efter all den smärtan, tänkte jag. Hur mycket värre skulle det då bli?
Vi bestämde i alla fall att jag skulle stanna kvar ett par timmar och se hur det utvecklas. Runt 07 upptäckte jag en del blod efter jag hade varit på toaletten, och ringde på barnmorskan. Hon tog en titt och konstaterade att det var helt normalt. Blir så när livmodern vidgar sig. Vi bestämde då att de skulle göra en gynundersökning för att kolla om det rann något vatten. Det var fruktansvärt smärtsamt, då en skulle in och lyfta på tappen där inne medan den andra flyttade runt bebisens huvud då det ofta kan ligga i vägen för fostervattnet. Men ingenting kom det. Då bestämde vi att det nog är lika bra för mig att åka hem igen. Jag fick ett par starka värktabletter med mig för att jag skulle kunna sova, och med hjälp av dem avtog nästan allt värkarbete. Först nu på eftermiddagen har de börjat ge sig till känna igen, men inte lika starkt som igår. Får se hur det blir inatt...!
- Så du tror att Johnny har mer förtroende för sina vänner i Majorna som han känt sedan i Juni än de vänner han har i Brasilien som han känt hela sitt liv och hans familj? Vill att du ska veta att jag står väldigt nära dem alla, vännerna och familjen. Tro mig, han har åkt på stryk från både vänner och föräldrar om de tyckt han är arrogant och uppkäftig mot mig. Tror inte att du känner Johnny särskilt väl alls om du inte vet att hans största nöje är att chockera och driva med folk. Du ska nog lära dig att ta det han säger lite med en nypa salt. -
När vi kom fram blev jag uppkopplad på en monitor som visade bebisens hjärtslag och värkarnas kurvor. Allting såg bra ut och värkarna var verkligen starka. Johnny satt mycket fascinerat och höll koll på mina värkar och meddelade när det kom en. Inte för att det behövdes, kände det ju ganska tydligt själv, men det känns bra att han är insatt i vad som händer.
Efter att ha legat med den här monitorn i ca. 30 min skulle barnmorskan undersöka min livmodertapp och hur långt jag hade kommit. Till min besvikelse var jag bara öppen 1cm. Efter all den smärtan, tänkte jag. Hur mycket värre skulle det då bli?
Vi bestämde i alla fall att jag skulle stanna kvar ett par timmar och se hur det utvecklas. Runt 07 upptäckte jag en del blod efter jag hade varit på toaletten, och ringde på barnmorskan. Hon tog en titt och konstaterade att det var helt normalt. Blir så när livmodern vidgar sig. Vi bestämde då att de skulle göra en gynundersökning för att kolla om det rann något vatten. Det var fruktansvärt smärtsamt, då en skulle in och lyfta på tappen där inne medan den andra flyttade runt bebisens huvud då det ofta kan ligga i vägen för fostervattnet. Men ingenting kom det. Då bestämde vi att det nog är lika bra för mig att åka hem igen. Jag fick ett par starka värktabletter med mig för att jag skulle kunna sova, och med hjälp av dem avtog nästan allt värkarbete. Först nu på eftermiddagen har de börjat ge sig till känna igen, men inte lika starkt som igår. Får se hur det blir inatt...!
- Så du tror att Johnny har mer förtroende för sina vänner i Majorna som han känt sedan i Juni än de vänner han har i Brasilien som han känt hela sitt liv och hans familj? Vill att du ska veta att jag står väldigt nära dem alla, vännerna och familjen. Tro mig, han har åkt på stryk från både vänner och föräldrar om de tyckt han är arrogant och uppkäftig mot mig. Tror inte att du känner Johnny särskilt väl alls om du inte vet att hans största nöje är att chockera och driva med folk. Du ska nog lära dig att ta det han säger lite med en nypa salt. -
Kommentarer
Trackback
