Inte utan min Dotter

Träffade Sara och Hanna igår på centralstationen. Vi skulle ta en fika och Hanna skulle fixa julklappar till sin sambo. Så vi vandrade runt inne i Nordstan och fick alla ärenden fixade och tog en mysig fika på Franks Coffehouse. Jag vräkte i mig en bakad potatis med kycklingröra, Hanna köpte en baguette och Sara åt mina rester. Fotade allt, men har en alldeles för slö dag för att orka lägga in dem på datorn. Vet inte vad det är som är fel men jag har ingen energi alls. Orkar inte ens sträcka på mig när jag reser mig upp utan får gå hukad om jag ska till toaletten eller någon annanstans. Har en olustig känsla i hela kroppen och känner mig nerstämd och ledsen, helt utan orsak egentligen. Antar att det är hormoner som spökar. Johnny tycker vi ska betta på att bebisen kommer komma innan veckan är slut. Han tror det är därför jag känner mig så konstig. Han säger att det är precis som hans syster betedde sig innan hon fick sina barn. Jag vet inte vad jag ska tro, har ju aldrig varit med om det, men jag hoppas inte att det sker i helgen då Kajsa ska komma ner då. Vi ska gå på liseberg och hon och Johnny ska åka skridskor. Det ser han fram emot jättemycket! Jag önskar jag kunde också, men min fysik är inte vad den en gång varit och jag tror inte jag vågar riskera något genom att ställa mig på isen. Det var ju ett himla tag sedan jag gjorde det, kanske jag har tappat tekniken.

Här har snön fallit nästan hela dagen så Johnny har varit glad. Han tycker det är jättefint och sitter mest i fönstret och tittar ut över den vita marken. Vi hann knappt vakna innan han hade ytterkläderna på sig och var redo att gå ut och fota. Jag skulle såklart följa med, så han kan vara med i bilderna själv. Nu verkar det dock ha slutat, men kanske det kommer lite mer innan kvällen är slut så vi kan ta bilder i mörkret. Blir så fint med de vita snöflingorna irrandes runt i bilden.
Hade ju varit grymt kul att få en vinter ala 1995. Med andra ord, snöstorm. Det var ju så mycket då att jag knappt kunde gå ut, liten som jag var. Snön gick ju upp till naveln på mig då. Men vi har fått lite i alla fall, så nu har han fått se det vita undret. Brukar ju komma mer runt årsskiftet. Kan ju hoppas på att det blir som vi önskar, en vit jul och en svart bebis! ;)

So.long!