Inte utan min Dotter

Ja, nu jäklaranamma...

Julia sover. Så skönt! Hon har blivit riktigt anti-tandborstning och det blir ett himla liv när den kommer fram. Hon börjar skrika bara av åsynen! Men jag är lika envis som hon är, och jag ger mig inte förrän jag är nöjd. Antar att ju mer hon protesterar desto viktigare är det att fullfölja det. Annars lär hon äl sig bara att det är en jättebra ide att få ett litet(!) utbrott så fort det är något jag är missnöjd med eller inte vill. Och det går ju inte för sig! Så jag kämpar på, även fast det många kvällar inte alls känns som något jag ser fram emot. Inte roligt att bråka med sin unge liksom. Men å andra sidan så är det ju faktiskt hon som bråkar med mig! Så det så!
Dessa utbrotten har faktiskt populära, och Julia, som alltid varit så vänligt ställd, har verkat komma i en något för tidig tvåårstrots. Förutom vid tandborstningen blir hon flyförbannad och skriker så jag tror mina öron ska explodera när:

- ...påklädning sker, och det håller på från blöjan till jackan (om vi ska ut). Först får jag jaga henne i lägenheten och när jag till slut fått henne "cornered" sätter hon igång. Hon blir hal som en ål, stark som en björn och arg som ett bi. På en och samma gång! Hon skriker, slingrar och slår runt omkring sig. När hon dock erkänt sig besegrad kommer hon, mild som ett lamm, med armarna uppsträckta och vill inget annat än att gå ut. Och då kommer nästa utbrott...

- ...hon ska sitta i vagnen. Detta sker, tack och lov, inte varje gång. Men några gånger är tillräckligt för att jag ska bli svettig och trött i skallen. Här kommer tjuten så fort jag närmat mig vagnen, och sen börjar benen gå i 100km/h. Jag lovar, man skulle kunna vispa grädde med hennes fötter när hon håller på. Hon trasslar in sig i åkpåse och remmar så det blir helt omöjligt för mig att få henne till rätta. Men jag lyckas ändå!

- ...det är något hon vill ha men inte får t.ex. Tv-kontrollen. När jag försöker ta det ifrån henne håller hon emot och då är det minsann svårt att "vinna". Hon är riktigt stark, samtidigt som jag inte vill rycka det ur händerna på henne och riskera att hon får ont. Får liksom peta loss finger per finger och lirka ut sakerna ur hennes små, fruktansvärt starka, nypor. Ilsketjutet kommer först när jag tagit prylen hon inte får ha, och jag försöker inte på något sätt få henne att lugna ner sig! Det blir bara värre av att stå där och prata med henne. Hon blir bara mer arg, så jag lämnar bara rummet. Det dröjer sällan länge innan hon kommer inspatserande med ett leende på läpparna som om ingenting har hänt.

Så hon ställer till ett jäkla liv, men det håller inte i sig särskilt länge. Hon är inte direkt långsint, och det är ju väldans skönt! Hon vill väl bara att jag ska vara medveten om att hon inte tycker det är okej! Sen ger hon med sig. Min lilla skruttunge!

Gårkvällen slutade med att jag stod i duschen i alla fall. Upptäckte att jag var alldeles svart på högerarmen efter att ha rensat avloppet, och det är ju inte så mysigt att ta med sig i sängen! Men sen gick jag och la mig, och somnade bums.
Julia vaknade halv 8, vilket verkar vara hennes nya idealtid! Sen brukar jag bara flytta över henne till min säng så myser vi lite. Eller ja, jag försöker kramar med henne, men hon har fullt upp att göra annat. Typ riva ner lappan från fönstret, slita sönder mina böcker som ligger där, leka med mobilen, försöka knyta upp knutarna på sladden till mobilladdaren och äta spelkort. Jag brukar tröttna ganska fort på att ligga där och gå upp istället! Julia har precis ätit frukost. Gjorde bara en halv portion gröt idag, och det åt hon upp. Sen fick hon några smörgåsrån också. Hade hon fått hade hon säkerligen ätit upp hela paketet på en gång! Hon älskar det! Vill inte ha majskrokar ens, så länge vi har smörgåsrån hemma. Jag älskade också det när jag var liten. Fick ett paket varje jul från min farmor. :)

Nu sitter vi och väntar på att morfar ska komma!

Det har varit krångel med Julias mat i flera dagar. Hon vill inte alls äta! Jag vet inte om hon har ont någonstans. Hon har ju varit väldigt gasig och svullen så jag undrar om det kan vara någon laktosintolerans eller nåt liknande. Men det ju bara hemma hon inte vill äta. Tror hon är lite less på mig, helt enkelt. Hon tycker det är roligare att äta med mer folk runt omkring sig. När vi åt med Sara igår åt hon som hon brukar, glupskt och hungrigt. Men vid frukosten idag blev det bara några skedar. Hon kanske är trött på gröt? Kanske vill ha något annat till frukost. Jag ska ringa till BVC på måndag och se vad de säger. Hon är ju pigg som vanligt. Lite gnälligare dock. 

När hon skulle äta frukost nu satt hon mest och gnuggade sig i ögonen och såg jättetrött ut, så hon fick lägga sig igen. Vårat sovrumsfönster har gått sönder!! Eller ja, det yttre så det blåser ju inte rätt in. Men när vinden får tag i det låter det som om någon är påväg att ta sig igenom! Jättesvårt att somna, igår fick jag ligga med en kudde över huvudet. Antar att kanske även Julias nattsömn blivit störd. Jag måste ringa fastighetsskötaren på måndag. Eller, lika bra att göra det idag! Vet inte om de anser att det är akut, men det vet man ju inte förrän man frågar..! 

Ofta när jag och Julia är ute och går kommer jag på mig själv att vara i en helt annan värld. Jag tycker att det är ett utmärkt tillfälle att rensa tankarna lite. Idag gick jag, som så ofta annars, och tänkte på mamma. Jag undrar så mycket hur allt skulle vara om hon fortfarande fanns. När jag var yngre så hade jag svårt för att minnas henne på ett positivt sätt. Jag var så rädd för att helgonisera henne, att jag istället fokuserade på allt det negativa. Jag mindes, och minns fortfarande inte, så mycket själv, utan får ta mycket hjälp av folk i min omgivning för att få veta saker.
Jag har fått en helt annan respekt för henne det senaste året, sen jag blivit mamma själv, och tycker det är synd att hon inte levde länge nog för att jag kunde det berätta det för henne själv, hur mycker jag faktiskt uppskattade henne. Bara i förrgår ökade hänsyn och respekt för henne tusenfalt, då jag verkligen inte kunde begripa hur hon klarade allt själv på veckorna, med 2 små barn, även när hon var sjuk. Hon hade iofs Andreas som alltid varit en väldigt ansvarsfull och beskyddande storebror. Även som 4 åring. Men han skulle ju ändå tas om hand. Alla dagar, även om hon låg och spydde njurarna ur sig.

Idag när jag och Julia var på väg hem upptäckte jag att jag tänkte på hennes leende. Hon var väldigt vacker, även om hon inte tyckte det själv, och om jag i verkligheten är hälften så lik henne som folk påstår, så ska jag vara lycklig.
Jag undrar hur hon skulle vara som mormor. Säkert en underbar mormor, och hon skulle älska Julia så fruktansvärt mycket. Jag tänker på hur roligt vi skulle ha åt henne. Sitta hemma i soffan och skratta åt Julias tokerier. Utbyta förlossningshistorier. Jag skulle ringa henne och fråga om allt, även om jag egentligen visste det innan, men för att få det bekräftat. Det gör ont i mig när jag tänker på det, för det är något som alltid kommer fattas mig.
När Julia sover i vagnen när vi är ute, brukar jag låtsas som att mamma går bredvid mig. Och jag tror att hon gör det! Hon är där. Vakar över sitt barnbarn och ger mig kraft när jag behöver det.

Julia och jag promenerade hem från KT efter att ha handlat det vi skulle. Orkade inte stå och vänta på spårvagnen, och det är ju inte farligt att gå, liksom. Blir dock fortfarande väldigt trött av att anstränga mig, efter förrgårdagen, men jag antar att det bara är att bita ihop.
Nu ligger strumperumpan och sover efter att ha ätit lite mellanmål. Blev ju inte alls mycket frukost då munnen var stängd och igenbommad! Jag tror jag ska städa och plocka iordning lite! Kul, kul, kul...

När jag vaknade i morse såg jag tre Julior som stod och hoppade samt grinade i sängen. Var så jäkla trött! Tog ett tag innan mina ögon vande sig någolunda vid att vara vakna och öppna, innan jag kunde hämta henne och sätta henne bredvid mig. Efter ett tag upptäckte jag dock att min säng blev blöt! Då insåg jag att hon hade kissat igenom blöja och pyjamas igen. Inte så konstigt dock med tanke på hur mycket hon drack under gårdagen. Tog av pyjamasen och bytte blöja på henne praktiskt taget i sömnen! Får byta sängkläder under dagen, antagligen i bådas sängar!
Hon vill inte äta frukost! Hon vaknade precis när jag skulle göra mig iordning för natten och fick en flaska då. Men kan hon verkligen fortfarande vara mätt på den? Var ju nästan 10 timmarsen! Dock var det majsvälling och den kanske hon håller sig längre på..! Jag vet inte. Ska i alla fall snart ut i det hemska vädret som vi har idag, och hoppas på att vi inte flyger iväg! Våtservetterna är slut, så det är ju ingenting som kan vänta heller! Vet ju inte när hon kommer vilja göra blöjan kletig!

Jag har, nu för tiden, noll självdiciplin! Man tycker ju att det är något som borde komma med åren, men min har gått från "rätt bra" till "inte existerande" de senaste...elva åren! Idag sa jag åt mig själv att idag SKA jag gå och lägga mig allra senast 23. Nu, 30 minuter senare, sitter jag fortfarande här. Till mitt försvar går tiden jäkligt fort på kvällarna, och sist jag kollade på klockan var hon inte mer än 21. Eller strax efter! Kanske borde sätta alarm på mobilen i fortsättningen. Eller göra den till en "Mat och sov klocka". Jag hade ju lätt behövt det! Fast ska nog lägga in lite annat, livsnödändigt, också. Som att dricka vatten t.ex. En annan sak jag alltid glömmer av att göra. Jaja, får väl se till att få rumpan ur soffan och ner i sängen! Godnatt!

Nu sitter jag ner för första gången idag! Har varit ett himla ståhej här på förmiddagen. Vi vaknade runt 8 och gick upp ganska direkt efter det och åt frukost. Efter var det bara på med kläderna och handla hem ingredienserna till lunchen som idag blev lasange. Vi var hemma igen vid halv 11 och då packade jag ner all smutstvätt och gjorde sedan iordning lasangen och ställde in den i ugnen. Klockan 11 var det dags för första tvätten, och när vi kom upp igen var lasangen nästan färdig! Nu ligger Julia sängen och jag ska strax springa ner till tvättstugan igen. Vill bara vara säker på att hon sover först!

Har suttit här i min tråkiga ensamhet och gjort om designen. Tyckte dock att det blev lite rörigt, men jag orkar inte pula mer. Får typ träningsvärk i hjärnan av alla stil -och kodmallar! Det får duga tills vidare! Jag önskar att min dotter kunde vara lite mer "linslusig", som sin mor, och låta mig knäppa några fina bilder på henne. Nog för att hennes skalp och nacke är vackra som få, men, "let's face it", bilderna blir inge roliga! Så fort hon märker att jag plockar fram kameran börjar hon bete sig som en psykiskt sjuk och slänger sig fram och tillbaka. Ansiktet hela tiden nedåt. Allt för att jag inte ska kunna ta en bild på henne! Suck...

Funkar det?

Gudars skymning, vad händelselöst mitt liv är just nu! Eller ja, det händer ju en del, men inget jag känner mig tillräckligt säker på att jag vill dela med mig av det här, i bloggen. För allas ögon att se...!

Det blev en sen lunch idag. Julia fick äta lite flingor mellan frukost och lunch för hon inte skulle gå och vara hungrig. Nu har jag lagt henne i sängen och hon sover för första gången idag. Hoppas det blir länge så jag får en paus! :) Jag hann i alla fall städat lite medan lunchen tog hand om sig själv, så sovrummet, vardagsrummet och hallen är i bättre tillstånd än de var när jag gick upp i morse. Alltid skönt!

Igår var jag och gjorde ett..."ärende"...vilket innebar att jag fick åka en bra bit, och pga detta vara ute en del. Och jag tror jag förfrös mig eller nåt! Sen dess har jag tyckt att det är svinkallt var jag än är, och jag önskar jag hade råd att åka hem till Mickan. Det är alltid varmt och skönt i hennes lägenhet, till skillnad från den jäkla igloon jag bor i! Sitter i soffan, fullt påpälsad med byxor, tröjor, plus att jag är invirad i en varm fleecepläd. Tycker ändå att det är kallt! Eftersom Julia verkade vara påväg att åka på någon förkylning igår, så funderade jag på om detsamma var påväg i min kropp, men idag har hon inte alls visat några tecken på sjukdom. Hon har varit precis som vanligt, bara lite mysigare och gärna suttit hos mig i soffan och kramats *älskar*. Jaja, får väl värma min vetekudde och krama den i natt!

Godnatt!

Julia var generös även denna morgonen och lät mig sova till 9.20. Så jäkla skönt, och behövligt! Efter det var det bara att hoppa ur sängen och starta dagen. Lite frukost och morgonmys, samt några telsamtal och lite lek. Sedan blev det en dusch, då jag kände mig aningen ofräsch! Kusin Hanna, som jag knappt pratat med på ganska precis 1 år, ringde och frågade om jag och Julia har lust att komma ner till henne och vara med och fira födelsedagen. Så jag kollar efter tågbiljetter! Blir mycket kalas i slutet av feb - början av mars! Hanna, Sara, Jenny och såklart, Mira, ska alla firas. Mys :D

Hos kirurgen då. Det gick bra, trots att vi gick vilse på sjukhuset. Östra är ju enormt stort, och första vägbeskrivningen gick så sjukt fort att det bara "flew by". Vi hamnade på Barncancer avdelningen, vilket var helt fel, men fick ny vägbeskrivning och då kom vi rätt. Dock 10 minuter försenade, men det gjorde inget. De verkade vara lite efter i schemat i alla fall, så vi fick vänta ett tag innan vi fick komma in ändå.
Julia var jätteduktig, och hälsade glatt när läkaren kom in i rummet. Det verkade som om hon fattade vinken då hon började klä av sig! När det började tryckas, kännas och klämmas på magen satt hon lugnt och stilla och helt tyst. Hon förväntade sig nog att något roligt skulle hända. Och helt plötsligt, när läkaren tryckte på ett visst ställe, rapade hon högt och ljudligt. Det tyckte vi andra var väldigt roligt i alla fall, även om hon själv kanske inte förstod varför vi skrattade.
Det hade i alla fall inte hänt så mycket med navelbråcket. Det verkar inte ha krympt något sedan förra året, men vi avvaktar ett tag till. Man strävar ju efter att det ska växa tillbaka av sig själv, och väntar gärna tills de är minst 4 år. Kanske till och med 6! Så länge hon inte har ont eller tar skada av det så är det ju onödigt att operera på det. Jag bad henne förklara för mig ännu en gång vad det är som gör det, och vad jag ska göra om tarmen skulle råka komma i kläm, vilket hon gjorde.

När vi var klara på sjukhuset åkte vi, jag Sara och Julia, till Redbergsplatsen. Vi åt lite sushi och tittade runt i affärer innan vi bestämde oss för att avsluta dagen!

Ibland är ju kvällarna här lite oroliga. Julia kan vakna flera gånger och gråta, och ibland hjälper ingenting. Men gångerna när det här händer börjar bli färre och färre! Det är så skönt att kunna sätta sig ner och verkligen slappna av utan att behöva springa fram och tillbaka från sovrummet hela tiden. Ikväll var i alla fall en bra kväll, och från det att hon somna tills nu på morgonen har det varit helt lugnt.
Nu började hon gnugga sig i ögonen och verkade lite sömnig, så jag la henne i sängen. Hon sover inte än, men det är väl bara en tidsfråga! Jag ska passa på att plocka fram kläderna som jag ska ha på mig ikväll och tänka ut något att ge Julia till lunch när hon vaknar.

Jag hade en underlig dröm inatt. Jag tyckte inte alls om den! Jag drömde att Julia var "borta". Vad som hade hänt fick jag aldrig veta! Oavsett bestämde jag mig för att skaffa ett nytt barn. Sagt och gjort! Jag låg på Östra, samma som med Julia, och höll i en liten bebis. Helt olik Julia var den! Huden var rosa och huvudet var helt kalt. Jag kunde inte alls knyta an till det här barnet, för när jag tittade på det blev jag bara ledsen för att jag saknade Julia så. Precis då väckte Julia mig, och helt plötsligt saknade jag henne inte så mycket längre..:p hehe
Nädå, jag blev typ "nyförälskad" i henne och har nu spenderat hela morgonen och kramandes och pussandes på min lilla flicka.

Undrar vad den här drömmen ska betyda...?

Det kanske inte är ett snökaos här - än - men ändå tillräckligt för att jag ska klättra på väggarna av tristess här hemma. Och Julia klättrar efter! Vet inte vad vi ska hitta på. Julia går och smackar med läpparna, vilket är hennes sätt att tigga pussar. Något som jag gärna ger henne :)

Usch vad tråkigt det är här!

Julia sover en stund nu, och jag passar såklart på att använda datorn lite. Tycker jag har varit väldigt duktig på att hålla mig borta från den när hon är vaken!
Idag har det varit tråkigt! När jag vaknade i morse och tittade ut blev jag nästan deprimerad, och det hade inte bara med det faktum att jag mådde skit att göra. Mer snö! Även om jag inte hade förväntat mig något annat kom det lite som ett slag i magen. Hade nästan börjat vänjat mig vid att se gräs. Känns som vi gick flera månader tillbaka. Pust..

Så ut är det ingen idé att gå. Vi har istället tvättat kläderna som var kvar sen igår (vilket var mycket eftersom någon använde delar av våran tid igår). 4 maskiner blev det. Städat lite har vi också fått gjort, och jag har tagit en härligt varm dusch, och passade på att stretcha min jäkla nacke. Känns långt ifrån bra, men mycket bättre än innan. Annars är det bara tråk...! Julia sprang in i bordet och slog sig på munnen igen. Tänderna sitter kvar, men det blödde lite. Med en unge som henne antar jag att detta är något jag måste vänja mig vid. Dock var det ingen fara med henne, hon grät en skvätt men när hon fick vatten att dricka glömde hon av att hon slagit sig. Tänk att det kan vara så roligt att dricka vatten?!

Jag väckte Julia vid 14 tiden och bytte snabbt på henne för att sedan ta oss till Öppna förskolan. Tar ca. 10 minuter att gå dit, så vi brydde oss inte om spårvagnen. Julia blev tokglad när vi var framme, och sprang in, utan att bry sig om jag var med eller inte Jag blev visad runt av personalen och när jag kom in i lekrummet stod Julia redan och kollade var hon skulle börja. De nästa två timmarna struntade hon fullkomligt i var jag höll hus! Hon var så upptagen av alla barnen, som alla var jämngamla med henne, och alla leksaker som fanns. Jag satt på en madrass och pratade med andra mammor under tiden hon lekte av sig all energi.
När vi hade varit där i ca. 1 timma var det sångstund och alla skulle sitta i en ring på golvet. Julia ville inte sitta stilla, och efter några låtar släppte jag taget och hon ställde sig mitt i ringen och dansade istället. När sångarna var slut sög hon glatt åt sig alla applåder och skrattande ansikten runt omkring sig. Sedan var det fika, men det hade lilla fröken inte alls tid med. Hon drack lite vatten, och sen hittade jag flaskan i ett annat barns mun. Behöver jag säga att hon blev förbannad när vi skulle gå hem?
Jag ska absolut gå tillbaka! Julia hade så jätteroligt, och jag tyckte också det var mysigt. Tyvärr är det stängt nästa vecka eftersom det är sportlov, men veckan därpå igen!

Nu fick jag lägga Nuttan en liten stund. Hon var alldeles slut efter att bara ha sovit en knapp timme under dagen. Tänkte låta henne vila nån halvtimme i alla fall, så hon inte slocknar typ halv sju ikväll.

Jag tror jag ska försöka komma i säng i någolunda tid ikväll. Säger det varje kväll, men likförbannat tickar klockan iväg, och likförbannat ligger jag och svär över min brist på diciplin varendaste morgon! Hade varit bra om man kunde stanna tiden, och göra allt det där man vill göra men att det ändå inte är sådär fasligt sent när man går och lägger sig! Men nu kan man ju inte det! Bara att prioritera! Ja, jag ska i alla fall prioritera att pissa nu, för nu har nog min blåsa vidgat sig så ett flodhästhuvud skulle få plats!

Den här dagen, likt alla andra, har bara flugit förbi. Blir lite stressad när jag tänker på hur fort allting går. Känner att jag inte riktigt tar vara på tiden...! Men det blir det snart ändring på. Så sent som idag har planer gjorts inom alla områden. Jag hoppas bara att det går som jag vill så jag kan få ordning på mitt liv igen. Ser verkligen fram emot det!

Julia har i alla fall somnat. Trodde inte hon skulle göra det då hon inte alls verkade trött efter vällingen, men jag la henne i sängen och sen dess har det varit tvärtyst. Hon har dock verkat trött enda sen hon vaknade efter att vi varit ute. Hon försökte kanske bara dölja det, som hon gör ibland. Om det är för mig eller henne sjäkv vet jag inte. Men mamma vet allt!

Glömde säga det, tror jag, att hon nu lärt sig att ta sig ner från "Stora sängen" samt soffan helt själv. Det upptäckte jag igår när vi hade busat i sängen och hon tröttnade på det. Vips sa det, så hade hon ålat ner från sängen och sprang in i vardagsrummet. Sedärja! Idag när hon skulle göra det blev hon dock lite för exalterad och gjorde ett jätteskutt så hon studsade ner. Som tur var befann jag mig bara någon meter därifrån och hann slänga mig ner och fånga henne innan hon slog sig. Hon blev väl lite skärrad av min reaktion, men när jag sen brast i skratt av synen gjorde hon detsamma och sen var det bra. Tyvärr hamnade hon i slagsmål med dammsugaren några minuter efter och då hann jag inte fånga upp henne, så hon fick sig en bula på vänstra ögonbrynet och skrek sig blå i några minuter. Dålig eftermiddag.

Jag funderar på att gå bort till öppna förskolan i morgon och låta henne leka av sig litegran med barnen där. Tror hon skulle tycka det var jätteroligt. Jag borde ju ha gjort det för längesen! Jag vet inte vad som har stoppat mig. Har liksom inte fått tummen ur. Antar att det är den där förbaskade bakvämligheten (-latheten, om ni vill) som gjort sig känd igen. *Suck*...

Jag hade tänkt att lägga upp lite bilder från idag, men nu visar det sig att min lilla "föraöver-bilder-till-datorn"-device är försvunnen. Vem kan vara skurken..? Hmm...Jag undrar! Tyvärr sover hon nu, och är ändå för liten för att förstå när jag ber henne plocka fram den från sitt braiga gömställe. Får bestämt gå skallgång, men det blir imorgon! Ikväll har jag ingen alls lust! :)

Det blev lite oplanerad städning idag. Tyckte att det luktade lite unket i sovrummet, och när jag började gräva under sängen hittade jag en gammal vällingflaska. Gammal välling luktar ungefär lika illa som sur mjölk. Jag drog ut nästan hela sängen i sovrummet för att rengöra golvet. Det tog sin lilla tid och Julia blev ju minst sagt rastlös. Jag tyckte därför att det var en bra idé att passa på att gå ut en liten stund medan golvet torkade. Så jag packade på henne termobyxor, jacka, skor och mössan och sedan bar det av. Vi har ju en liten lekplats precis ute på gården och första anhalten blev gungorna. Dock tyckte Julia inte alls att det var roligt, utan blev mest rädd, så jag lyfte ner henne. Precis då kom en familj gående med deras 2 barn, en pojke i samma ålder som Julia och en flicka som är några år äldre. Julia tyckte det var jätteskoj och gjorde pojken sällskap när han grävde i sanden. Efter en stund kom en annan liten flicka gående. När Julia fick syn på denne for hon upp på fötterna och gick så fort hon kunde fram till flickan och gav henne en kram. Så otroligt sött, men tyvärr hann jag inte fånga just denna stund på bild. Flickorna lekte en liten stund, och jag och den andra mamman stod och pratade litegran. Sedan blev det kallt, och Julias, som inte gillar vantar, händer var alldeles röda, så jag bestämde mig för att det var dags att gå in. Vi hade varit ute i nästan 45 min, så jag tyckte det räckte. När vi kom in började jag med maten, men när det var dags att äta satt Julia nästan och slumrade i stolen. Fick lägga henne, så får hon äta när hon vaknar i stället! :)

Idag vaknade vi något tidigare än igår. Halv 9 för att vara exakt. Jag trotsade tröttheten och slet mig upp nästan direkt. Julia fick sin frukost, som idag bestod av gröt och lite katrinplommonpuré eftersom hon varit lite hård i magen den senaste tiden. Jag motstod frestelsen att sätta mig vid datorn, och valde att vika kläder istället, för att sysselsätta mig med något. När det var klart läste vi en liten "luckbok", där man får öppna små luckor på sidorna för att se vad som gömmer sig bakom. Julia fattade vinken direkt efter att jag öppnat den första. Hon öppnade resten och tyckte det var jättespännande. Nu ligger hon dock och vilar en liten stund, och då passar jag på att tillfredsställa mitt medieberoende!

Vad vi sov länge i morse! Första gången jag kollade på klockan var hon 10.17! Jag praktiskt taget flög upp ur sängen och fick panik. Kändes som jag hade sovit bort hela dagen. Det blev en inte så maffig frukost, eftersom jag ville hålla Julia någolunda hungrig då jag inte ville att rutinerna skulle bli helt förstörda. Hon fick lite smörgår och ett dubbelt smörgåsrån. Sedan blev det lunch bara 1.5 timmar efter, och då åt hon med god aptit. Hon somnade till och med direkt efter maten, så vi var tillbaka där jag ville ha oss strax efter 12. Skönt!

När Julia äter macka till frukost brukar jag passa på att kolla min mejl, fb, bloggar osv, men idag gick jag in på Aftonbladet och läste nyheterna först. När jag hade kommit till halva sidan hittade jag en liten "notis" där det stod att barnen kan ta illa vid sig av föräldrarnas mediamissbruk. Jag läste inte artikeln, utan stängde bara tvärt av datorn och har inte rört den på hela dagen efter det. När Julia sov middag ställde jag mig och diskade istället. Så nu har jag en ny regel och den lyder att ingen dator när Julia i vaken. Då ska hon ha min fulla uppmärksamhet! Jag har ju flera timmar på mig att sitta vid datorn när hon har somnat!

Julia har förövrigt varit på värsta myshumöret de tre senaste dagarna. Hon har konstant velat sitta i knät och kramas och mysa, och jag säger ju inte nej till det. Vill min baby gosa med mig, så ska hon få det! Så mycket hon vill. Barn är ju till för att skämmas bort :) Det finns verkligen ingenting bättre i hela vida världen än när Julia lägger sitt huvud på min axel, armarna runt min hals och kramar riktigt, riktigt hårt. Då känner jag mig mer älskad än jag någonsin gjort!