Inte utan min Dotter

Idag såg jag döden i vitögat! Fast inte min död, utan ett litet spädbarn som låg i sin vagn som stod bredvid mig och Julia när vi var påväg hem. En mamma och hennes dotter satt på säterna bredvid och skulle kliva av när vagnen stannade. Jag fick liksom släppa taget för att göra plats åt dem, och när jag gjorde det bromsade föraren - som verkade ha diarré eller nåt, för bråttom var det... - och jag tappade balansen. Jag höll på att ramla över barnvagnen med den lilla bebisen i samtidigt som jag drog med mig Julia. På något sätt hann jag släppa taget om Julias vagn innan den föll och fånga upp bebisens vagn innan den gjorde detsamma, samtidigt som jag fick tillbaka balansen. Tack och lov kom ingen till skada. Bebisen ryckte till lite, men jag vaggade honom lite och han somnade gott om. Julia såg lite förundrad ut men släppte det snart så fort jag kom och satte mig bredvid henne. Mitt hjärta slutade dock inte att hamra i bröstet på resten av resan....

Efter jag hoppade på bussen imorse och parkerat Julia säkert skickade jag iväg en smsbiljett. Sedan stod jag och knappade på telefonen och väntade på att bussen skulle börja åka. Jag trodde att chaffisen väntade på att bilar skulle åka förbi, men efter en stund ropar han bak i busse "Och hur hade du tänkt att betala?!!" Han lät riktigt sur och ilsken. Jag svarade honom att jag precis hade gjort det med telefonen. En liten stund var han tyst, som om han försökte komma på "his next move". Till slut sa han åt mig att komma fram och visa honom att jag hade betalat, och jag gjorde som han sa. Jag visade mobilen och han tittade onaturligt länge på den innan han grumpen och surmulen uttryckte ett underligt läte som jag tror att jag kan ha varit ett godkännande. Han såg liksom besviken ut, som om han verkligen ville ta fast och tillrättavisa mig för en ogiltig biljett. Kändes onekligen skönt att kunna bevisa att jag hade rätt!

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.

Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Inatt sov Julia jättemycket! Konstigt att hon var så trött, eftersom hon sov väldigt mycket under dagen igår också. Det gick lätt att natta henne, även om jag trodde det skulle bli en jobbig kväll igen. När hon fick sin nattvälling och precis var påväg att somna, smetade hon ordentligt i blöjan. Ett tag tänkte jag nästan att jag skulle låta henne sova med det, men det vore ju elakt. Så det var bara till att byta, och såklart vaknade hon till liv. Den resterande vällingen ville hon inte heller ha. Jag kände hur hoppet om en lugn kväll gled ur mig. Jag la henne i sängen för att samla kraft. Och då somnade hon! Inte nog med det, hon sov helt utan avbrott (bortsett från ett par gnäll när nappen trillade ut) tills typ klockan åtta i morse! Nästan tolv timmar alltså. Hon måste hålla sig mycket bättre på maten när hon får mer stadig mat under dagarna. Ja, jag klagar inte i alla fall!

Vi har börjat äta lunch tillsammans hela familjen, och samma mat dessutom. Det funkar faktiskt jättebra även om det tar lite längre tid för Julia att tugga i sig maten jag lagar. Den är ju inte passerad som puréerna man köper, men hon ska ju lära sig att använda sina tänder och käkar, så det är bara att köra på. Dock var inte ärtsoppa någon favorit, som vi testade igår. Då var det bra att ha en burk hemma att bara värma upp till henne. Dagen innan åt vi korv stroganoff med pasta och idag spagetti med köttfärsås. Båda delarna åt hon med god aptit. Nu dricker hon bara välling 1 gång om dagen och det är vid nattningen. Till frukost serveras det havregrynsgröt med några droppar mjölk och katrinplommonpuré. Eftersom hon inte får gröt anpassad till sin ålder (med extra järn) får jag försöka ge henne andra livsmedel som är järnberikade, t.ex. broccoli. Har köpt hem lite aprikos också, som tydligen ska innehålla mycket järn.
Till lunch får hon då samma mat som vi äter hemma, och till eftermiddagsmålet blir det oftast gröt, men idag tänkte jag prova på en liten babyomelett. Vill gärna introducera henne för ägg också, även om man får börja smått eftersom det är ett sådant livsmedel som kan vara allergiframkallande. Men det ska nog gå bra. Det har det ju gjort hittills. Det här är riktigt spännande! :)

Igår ville Julia sova lika lite som jag ville att hon skulle vara vaken. Jag var så himla trött och villa bara lägga mig på soffan och slappna av, men jag kan inte det förrän hon sover. Blir helt distraherad att fortgå med mitt eget om jag vet att hon är vaken. Vanligtvis går det ju nästan för lätt att natta henne, men då och då kommer det nätter som är gnälliga och motvilliga. Igår tror jag dock att det var tänderna som orsakade det hela. Julia ville inte suga på nappen utan skulle hela tiden tugga på den och tappade hon den åkte hela handen in så hon höll på att kräkas. Stackarn! Det var ändå inte sent, men eftersom hon brukar somna runt åtta nu, försöker jag hålla på det. Strax efter åtta satte jag henne i vagnen och gick två varv runt gården, men det hjälpte inte. J fick ta henne när vi kom in så jag fick sitta ner och samla krafterna. Sedan fick hon sitta en stund i mitt knä framför TV:n och koppla av. Jag la henne i sängen, men hon började gråta igen. När jag gick in stod hon i sängen, men när jag la henne i knät kunde hon knappt hålla ögonen öppna. Strax efter nio somnade hon, och jag gjorde detsamma en timme efter. Som en liten belöning för den jobbiga kvällen fick Julia, och på så vis även jag, sova till halv nio! 



Tokfia!

Julia vaknade för typ 2 timmar sen, och jag låg och läste alldeles för länge igår, så jag var inte jättepigg. Men hon sov ju ändå längre än vad jag hade hoppats på eftersom hon somnade innan åtta igår. Hon var så trött och satt bara och grät, och var rätt trött också så jag orkade inte sitta och hålla henne vaken som jag brukar. Jag gav henne välling, men hon åt inte ens upp den. Hon somnade med flaskan i munnen! Men hon var hungrig när vi vaknade och åt upp en hel portion havregrynsgröt utan problem.

Pappa kom hit och lämnade av en kartong och två påsar med saker från farmors lägenhet. Massa porslin och köksredskap, sängkläder och en del fotografier på mina äldre släktingar, pappas far och morföräldrar. Jag älskar kort och har alltid gjort. Varje gång jag kom hem till farmor, oavsett ålder, har fotografierna varit det första jag gått fram till så jag har sett dem miljoners gånger, men jag ville gärna ha dem. Kommer ta ett tag innan jag sätter upp dem dock. Dels för att jag inte får göra hål i väggarna här, men också för att jag tycker det känns lite skumt att ha dem här. J tyckte att poslinet var fint och plockade upp och berömde allt. Jag orkade dock inte göra det, så jag bad honom vänta tills idag med att fixa det, så det gjorde han. Han ska diska det en gång extra och sen ställa in det där han hittar plats. Jag tycker det känns jättekonstigt att ha farmors bruna kopp, som hon alltid drack kaffe ur, stående på diskbänken i mitt hem. Men jag vänjer mig väl!                                                         
J sov inte hemma inatt. Han spenderade kvällen hos en kompis och han råkade somna på soffan, så jag vaknade ensam imorse. Det kändes konsigt och jag saknade honom, men han kom hem innan åtta igen. Han hade saknat oss också. Dock hade han sovit dåligt och inte i mer än 2 timmar, så jag bäddade ner honon i sängen när han kom.

Slängde just en blick åt Julias håll då det var alldeles för tyst för att jag skulle vara lugn. För hon inget oväsen blir jag alltid misstänksam, och oftast gör hon också något som hon inte borde. När jag tittade till henne nu såg jag att hon hade något i munnen så jag tog upp henne i knät och tvingade in fingrarna i munnen på henne. där inne hittade jag ett litet örhänge som hon troligen hittat någonstans på golvet. Tur att jag fick ut det i tid!

Natten har varit helt okej! Julia var lite orolig från och till under gårkvällen så jag fick gå in och klia henne lite på ryggen och i hårbotten, men när hon väl somnat om sov hon hela natten. Själv gick jag och la mig runt tio men kunde inte sova. Hjärnaktiviteten var hög och jag låg och tänkte och funderade på precis allt. Till slut försökte jag skaka tomt i skallen och gjorde lite avslappningsövningar och somnade rätt snart därefter. Julia vaknade igen halv sju och då var det upp för frukost.

Min dotter är verkligen inte kräsen när det kommer till mat, och det är väldigt skönt! Slippa leta efter saker hon kan äta. Idag har hon förutom leverpastejmacka fått smaka på havregrynsgröt. Jag själv är inte jätteförtjust i detta, men jag tänkte att om hon vänjer sig vid det så kanske det funkar. Jag blandade i lite katrinplommonpuré för magens skull, och lite blåbärspuré för smakens skull. Det verkade funka, för hon åt allt med god aptit.

Hon ska nu börja äta samma mat som vi gör. På bvc sa de att hon kan äta allt som vi äter men at vi ska undvika saker som salt, honung, spenat och komjölk. Igår gav jag henne lite köttfärs för första gången och det fick hon också i sig utan en min. Så imorgon ska hon få det som blev över när vi gjorde hamburgare här idag, med potatis, morot och palsternacka.

Men nu är det allt dags för mig att krypa till sängs. Är urtrött!

Jag var och handlade frukost på KT när pappa ringde. Han berättade att det är över nu. Farmor har somnat in under natten. Visst kändes det som det alltid gör när man får ett sånt samtal, lite som en spark i magen, men jag blev inte lika chockad som jag blivit förr. Jag har ju gått och väntat på det i flera månader nu. Men alla de bra minnena dyker ju upp som en filmremsa i huvudet, och bra minnen är något jag har väldigt många där farmor är med. Hon har ju alltid funnits här och fram till i år har hon ju varit i stort sätt frisk. Hon behövde inte vara gammal så länge, kan man väl säga. Men när vardagen är i full gång så kommer jag sakna henne jättemycket! Jag är i alla fall glad att hon var frisk och i sina sinnes fulla bruk när Julia föddes, så de fick chansen att träffa varandra. Jag är väldigt tacksam för att vi fått ha henne hos oss så länge som vi har och att hon varit så pigg och kry som hon varit!

 

Julia ligger och sover. Hon har börjat somna tidigare på kvällarna nu, redan vid 20, vilket såklart gör att hon vaknar tidigare på morgonen. Vi ger henne lite extra välling innan hon somnar bara för att hon inte ska vakna vid 5 redan, så hon sover i alla fall till 6. Men det funkar, vi vänjer oss! Jag funderar dock på att göra detsamma, alltså, gå och lägga mig. Har inte så mycket att göra - eller jag har massor att göra, men ingenting som passar sig klockan nio på kvällen - så jag kan lika väl göra kvällen tidig. Det är ju inte så att jag inte skulle behöva det!
Imorgon tar jag med mig Julia och åker in en sväng till stan, tror jag. Lämnar J ensam så han kan städa lägenheten och tvätta kläderna ostört. Vi åker ju på pytteminisemester till Åsa i helgen och vill gärna ha lägenheten renstädad när vi kommer hem. Det värsta som finns är ju att komma hem till ett rörigt hem!

Idag har vi faktiskt inte gjort någonting alls, vilket är mindre än vanligtvis! Jag brukar i alla fall ta Julia på en promenad var dag, men idag har vädret varit väldigt opålitligt så jag valde att stanna hemma. Hon har nyst rätt mycket de senaste dagarna och jag vill inte riskera att förkyla henne. Jag hoppas innerligt på att det blir bättre väder imorgon! Om solen skiner eller inte struntar jag uppriktigt sagt i, men det får hemskt gärna vara uppehåll. I alla fall under de stunder jag befinner mig utomhus!

När vi kom hem igår var klockan över 23. Julia hade sovit gott i vagnen sen 21 då hon hade fått sin nattvälling. Jag förflyttade henne till sin säng när vi kom hem och gjorde sedan mig själv redo för sängen. Efter att ha läst en liten stund skulle jag lägga mig ner och sova, men först ville jag klappa Julia lite på huvudet och stoppa om henne, men jag var alldeles för trött för att resa mig upp. Så jag kom på den smarta idéen att trycka in armen mellan spjälen. In gick väl bra, men när jag skulle få ut den igen tog det stopp. min armbåge hade fastnat! Med min lösa arm fick jag sträcka mig efter mobilen och ringa till J som satt vid datorn (ville inte ropa på honom och väcka Julia) så han fick skynda sig in. När han såg vad som hade hänt började han skratta, och det gjorde jag med. Kände mig verkligen urblåst. Han fick dra ut armen åt mig, och det var ju inte något jag njöt av. Ett tag trodde jag att armbågen skulle krossas och att vi skulle få spendera kvällen på akuten, men självklart hände det inte. Armbågen är väl dessutom hårdare än spjälet så om nånting skullle gå sönder så är det väl sängen. Men det var smärtsamt i alla fall!

I morse var jag riktigt trögstartad. Jag fick verkligen inte upp ögonen hur mycket jag än försökte. Julia vaknade vid halv åtta vilket ändå inte är så tidigt. Till slut tog jag kraft till mig och hävde mig upp till sittande ställning och fick gnugga upp ögonen lite. Ändå gick jag och la mig redan klockan tio igår. J och jag låg i soffan och kollade på film, först en skräckfilm, "Caretaker" som inte var särskilt läskig. 2 minuter in i filmen hade jag redan kommit på vem mördaren var och sen var det bara att vänta på bekräftan - som kom de 2 sista minutrarna i filmen. Dock låg jag ändå under en filt i Js knä...Sedan var det "Hancock". Jag har sett halva filmen typ 3ggr men alltid somnat sen. Inte för att jag tycker den är dålig, men jag blir så himla trött när jag lägger mig och slappnar av i soffan. Även igår gav jag upp och kröp till sängs innan jag fått se slutet, men tänker se klart den idag.

Julia vaknade vid tolv i natt och precis när jag vaknade kom J in, men jag hade fått för mig att han hade gått och lagt sig redan. Dessutom halvsov jag fortfarande så när jag hörde sovrumsdörren öppnas blev jag livrädd och kröp ner under täcker. Jag låg där och tryckte när J kom fram och undrade om jag var Ok. Jag försökte berätta för honom, men jag tror inte jag lät särskilt vettig när jag svamlade. Skrattade åt mig själv när jag vaknade imorse och kom på det här!

Idag börjar jobbet igen. Inte för mig såklart, men på något sätt känns det som semestern är slut även för mig när Andreas och pappa börjat jobba. Dessutom ska vi till BVC, vilket betyder att deras semesteruppehåll är slut och jag vet att min socsekreterare är tillbaka. Så nu är sommaren slut!

Jag kunde verkligen inte sova igår. Jag gick och la mig vid halv tio och läste en stund. När jag lagt boken ifrån mig låg jag mest och vände och vred mig i sängen. Kroppen ville verkligen inte koppla av och låg och tänkte och funderade på allt och ingenting. Värsta man kan göra när man ska sova. Till slut gick jag upp och sträckte på benen lite, la mig och läste en stund till och försökte på nytt igen. Jag började med avslappningsövningar som vi gjort under teaterlektionerna på gymnasiet och efter ett tag kände jag hur tung jag blev i kroppen. Det fungerade verkligen! Sen sov jag gott till 6 då Julia vaknade. Ska försöka ta mig en lur under dagen.

De som har sett "Tjorven och Mysak" vet mycket väl vad en lekdag är. För er som inte sett den är det nog inte så svårt att lista ut innerbörden. Är ju inte direkt raketvetenskap. En lekdag är helt enkel en dag full med lek. En sån har jag och Julia haft idag. J har varit med vänner mesta delen av dagen och jag har därför gett Julia all min uppmärksamhet. Inte så stor skillnad från andra dagar då större delen av min uppmärksamhet är hennes varelse J är hemma eller inte, men ändå. Vi har i alla fall busat och lekt tills hon kiknat av skratt - nästan. Förutom de vanliga lekarna - studs i sängen, kittling och flyga flygplan - så har jag kommit på en ny lek som Julia tyckte var extremt roligt. Nämligen "Kurragömma" möter "Följa John". Jag kröp runt på golvet och såg till att hon följde efter, sedan gömde jag mig bakom olika saker (Kudde eller soffbordet) och hon fick krypa fram och hitta mig. När hon gjorde det tjoade hon av skratt, och sen gjorde jag samma sak igen. Mina knän ömmade men det var det så värt. Allt är värt hennes skratt! Detta tröttade dock ut henne rejält och hon ligger redan och sover gott.

Jag och J pratade lite igår och kom fram till att vi behöver miljöbyte - snarast! Vi är påväg att börja klättra på väggarna här av tristess. Jag ringde Andreas idag och kollade upp när de kommer vara redo för övernattningsgäster i Åsa, och han sa att det var inga problem. Tydligen har folk redan slaggat där så vi har preliminärtbestämt att vi ska dit i helgen och jag har lovat att J ska klippa gräset för dem. Passar honom perfekt, då får han svettas lite. Sa till Andreas att skoja lite med honom genom att ge honom en slö sax!

Vi skulle åka och handla innan, och, som vanligt, stod jag och tvekade med olika kläder till Julia i händerna. Jag visste inte hur varmt/kallt det var ute och jag hade bara tagit på henne en klänning eftersom hon alltid är så varm. Jag bestämde mig för att läggen en extra filt över henne och ta med mig hennes kofta utifall, men när jag kom utanför dörren kände jag att det nog inte hade behövts. Det var varmt! Eller, mer kvavt. J kom ut och sken upp i ansiktet när han kände solen mot sin hud, men jag var snabb att sänka hans humör igen. "Det kommer bli regn" sa jag och han sa inte emot.
Sedan bstämde sig J för att åka till stan och träffa sina polers, och jag åkte hem. När jag gick av vagnen och började gå hemåt kände jag hur det började skvätta något kallt på mig. Det tog ett tag innan jag förståd var det var, men när jag tittade upp mot himlen och såg det stora, nästan svart molnet som hotfullt hängde ovanför mitt huvud var det inte så svårt att förstå. Jag behöver väl knappt säga att jag fick bråttom hem! Hade ingen som helst lust att stå ute helt oskyddad när det släppte lös sitt troligen blöta innehåll, så jag knattade på så fort mina ben bar mig och vagnen med Julia + 2 påsar med mat. Och jag hann precis in och stängt fönstrena, men det var utan marginal. Sen släppte det och "diggilo diggilej, himlen öppnade sej!"

Natten var likdan som föregående; upp vid 3 och sen vid 6. Jag är helt slut, och trots J säger åt mig att gå och vila en stund, vägrar jag. Jag väntar till kvällen! hur som haver, jag var alltså uppe vid 06 och strax efter 07 fick Julia välling och somnade om gott. Jag tycker dock att det är alldeles försent att somna om vid den tiden, särskilt när man har så mycket att göra, Så jag utnyttjade ensamtiden till att städa lägenheten. 3 timmar senare var allt rent och pappa påväg för att fixa Julias säng. Det var snabbt avklarat och då började J med tvätten och efter Julias middag tog jag med henne till KT för att lämna in socpapprerna. Hon somnade i vagnen innan vi ens hade lämnat lägenheten och sov hela vägen, fram och tillbaka. Så nu är legenheten och kläderna rena och Julia är på uselt humör och sitter och gnäller i sin sitter. Man kan knappt ha henne löst här hemma om man vill sitta ner. Hon tar sig runt i lägenheten nästan lika snabbt som oss och man vet aldrig vad hon kan hitta och stoppa i munnen på vägen. Jaha, nu fick hon tag på ett dvdfodral...

Tro det eller ej så kan det vara rätt underhållande att byta blöja på Julia. Det är alltid en överraskning att se vad magen hade att bjuda på just den här gången. Igår när jag bytte på henne blev jag förvånad över att se att bajset var blått! Inte typ havsblått eller turkosblått - det hade varit läskigt - utan en väldigt mörk blå. Uppriktigt sagt var det en riktigt snygg färg som jag lätt hade kunnat klä mig i. Om det var på kläder då, inte i en blöja. Efter att jag kollar ett tag mindes jag att jag hade gett henne blåbärspuré till mellanmål dagen innan och där löstes det mysteriet.
Senare på dagen var det dags igen, och lika nyfiken som alltid öppnade jag den illaluktande blöjan, och ¨då var det grönfärgat. Inte heller den här gången i en stark nyans, men tveklöst en antydan. Den här gången var det broccoli som hon hade ätit.

Nu när vi ändå är inne på det här otroligt underhållande ämnet kan jag ju passa på att berätta lite äkta skitsnack! Jag var ute på en liten kvällspromenad med Julia igår och när vi var hemma skulle jag ge henne till J medan jag bytte om till myskläder. När jag räckte henne till honom upptäckte vi båda en stor, brun (ingen rolig färg den här gången), kletig fläck på min vita tröja. Samtidigt flyttade vi blicken till Julias bakdel och såg direkt varifrån det kom. Det blev snabbt in i duschen med bebis iklädd bajskläderna och där lirkade vi av kläderna så försiktigt vi bara kunde för att hon inte skulle få bajs överallt. Det gick sådär bra! Hela ryggen var full och även på vissa ställen i håret kom det. Så det blev till att duscha henne, trots att hon duschat kvällen innan!

1. Pressbyrån:

När jag kom till Drottningtorget igår var det lagom för Julias eftermiddagsmål. Det var tom lite sent, men hon sov så det var ju ingen direkt panik, men jag ville ha maten till hands när hon vaknade, så jag fick gå in på pressbyrån för att fixa vatten till hennes välling. Jag frågade tjejen i kassan vad det kostar och hon svarar "Tjugo kronor!". Jag upprepade det för att kolla om jag verkligen hörde rätt. Tjejen, som vägrade tvätta av det där fåniga leendet från nunan, nickade. Jag trodde hon missuppfattade min fråga, så jag ställde den igen och sa att jag inte menade på flaska utan på mugg. Hon tittade på mig som om hon inte talade mitt språk. "Som te...?" frågar hon efter en stund, och jag sa "Ja, fast utan te..". Femton jäkla spänn fick jag punga ut med + tjugo för en flaska kallt vatten att späda ut det med. 35:- för en flaska välling, det är ju helr sjukt! Men vad ska man göra, ungen måste ju äta!

2. Västtrafik:

Nu börjar priserna bli helt sinnessjukt dyra och jag slår vad om att en liten, kort gubbe med en överkamning lik Donald Trumps och världens mindrevärdeskomplex, befinner sig på ett översittarkontar och hoppar upp och ner samtidigt som han ropar "Dyrare! Dyrare! DYRARE...!". De tjatar om att det är mycket bättre för miljön att åka komunalt, och det är väl visserligen sant. Men vad de inte verkar fatta är att människor är bekväma, om inte lata, och när det kostar nästan lika mycket att ta bussen som att ta bilen så är inte valet så svårt.

Igår blev ju Julia 7 månader och nu är det 3 tänder till på G. Alla i överkäken. De har alla brytit igenom, men är inte helt uppe ännu. Den tredje såg jag först nu på morgonen, så det verkar som om den kommit igenom under natten. Jag visade pappa de andra två igår när han var här och då kan jag inte minnas att jag såg den i mitten. Och hade jag sett den hade jag ju lagt den på minnet. Så det går fort här! Snart kommer hon ha tänder i hela munnen!!

Dagen har varit fantastisk! Berättar imorgon, är helt slut nu och ska lägga mig på soffan bredvid J och titta på film! Godnatt